GOD JUL!

Julafton imorgon! Jag går runt och myser hela tiden. I morse hade älskade Simon gjort frukost när jag kom upp i köket. Dukat fram te och SINKMACKOR med senap! Jag älskar julskinka. Så satt vi där och kisade mot varandra och fnissade nöjt i takt med julmusiken i bakgrunden.. Typ.

Igår blev jag klar med alla julklappar. Trodde jag. Jag har fortfarande en kvar att köpa till pappa. Mamma mia. Jag avskyr Gränby centrum dagen innan julafton! Igår höll jag på att bryta ihop.

Dagens schema:
- Vänta på älsklingen som är hos husläkaren (tusse då..)
- Åka iväg och trängas på GC
- Ta bilen med alla julklappar till mamma och Roger i Lövstalöt
- M Y S A!

HEJ MITT VINTERLAND

Idag går alla mina tankar till min vän Liza! Krya på dig och håll huvudet högt. Allting kommer ordna sig till slut.

Snart ska jag och hjärtat iväg och köpa en ny tv. Stackars Simon måste köpa en stor eftersom att jag redan har en 32'' hos pappa. Man kan ju inte ha två likadana! Imorgon ska jag köpa mina tre sista julklappar med pappa.

Idag är det första gången på länge som jag inte har väldigt ont. Det ska jag fira med att åka pulka med älsklingen när vi kommer hem!

Jag och Lizas fina Vilmer

UTDRAG: MINNEN FRÅN FÖRR

"Jag kan inte.." Jag lägger ner gaffeln på bordet och tittar upp mot mamma. Hennes ögon är tårfyllda och underläppen putar utåt. Man ser att hon tycker så synd om mig att det gör ont i henne. Hon har suttit här med mig i över en halvtimme nu och jag har knappt rört maten. Eller sagt någonting.

Det är julafton och jag kan inte sitta med de andra under middagen. Deras ögon är överallt och jag känner mig så dum som bara tänker på vem som tittar på mig.
Alla runt omkring mig skulle någon gång undra tyst för sig själva ifall jag börjat äta igen eller om jag kommer kräkas upp maten efteråt. Eller när jag ska sucka, resa mig upp och lämna bordet utan att ha ätit. Det skulle jag inte stå ut med.

Det susar i mina öron och jag sneglar mot stora rummet där alla andra sitter. Tittar dem på mig? Min moster möter min blick som hastigast och jag stelnar till i hela kroppen. Stirrar snabbt ner i bordet och försöker knuffa undan paniken. Utan att lyckas.

Mamma ser vad som händer och reser sig. Går fram till mig och säger någonting som jag inte uppfattar. Det låter som tusen forsar runt mitt huvud. "Kom nu gumman, så går vi ut och tar lite luft" säger hon milt och fattar armkrok. Jag kan bara följa med.

Dörren hinner bara stängas innan gråten kastar sig över mig. Jag får sätta mig ner för att den är så häftig. "Jag har varit så jävla duktig senaste veckorna, så förstör jag det idag" får jag fram mellan snyftningarna. Mamma drar mig till sig och stryker mig över håret.
"En dag Elin, en dag kommer du hitta en väg ut ur det här." Hon tittar ut i mörkret och jag vill så gärna tro på henne.

GRANEN

Jullov! Jag har varit jättedålig hela veckan med läkarbesök och annat mindre kul. Ändå klingar det lika bra när jag säger det. Jullov! Att vara helt ledig till den 12:e januari, i hela 25 dagar, känns inte fel någonstans.
Att också få en massa presenter, fira att man har överlevt ett år till (haha) och gosa med sin älskling höjer mysfaktorn ett par snäpp till.

Ikväll ska jag vänta hemma på Simon som ska på julfest med laget......... När man har varit tillsammans med någon lite längre låtsas man antingen sova och tänker "åh nej, stick! Och fy.. Stäng munnen! Du luktar ILLA!" när han kommer hem efter krogen, eller så.. Never mind.

Jag klädde förresten julgranen igår! Ni ska få se en bild senare, så fin och ståtlig är den. Bara svarta och silvriga kulor, vissa med glitter. Närmare hundra stycken och ingenting annat. Inget glitter, inga smällkarameller, inga tomtar och inget fult "charmigt" pynt gjort av mig själv eller Gustav.
Simon såg nöjd ut och tänkte nog "det där är min tjej, det" när jag stolt poserade framför resultatet. Med ett leende från det ena örat till det andra.

Kiss and hug!

FINNER INTE ORDEN


JULAFTONS STRESS

En vecka kvar till julafton!
Jag känner mig ganska lugn men vet att det kommer bli stressigt som sjutton. Den tjugotredje är det uppesittarkväll och övernattning hos mamma och Roger. Bingo lotto är grejen. Simon får säga vad han vill (även fast jag tror att han gillar det).

Det ska flängas fram och tillbaka till farfar i Karlholm på morgonen och sen tillbaka till farmor i Uppsala innan klockan 14:00. Då väntar Simons släktingar ute i Fjuckby. Mot kvällen ska vi vidare till min släkt i Luthagen.
Det blir ungefär 23 mil allt som allt. Gulp.

Ikväll tänker jag göra pepparkakshus och klä julgranen vad pappa eller någon annan än säger. Jag vill ha julstämning!


ALL I WANT FOR CHRISTMAS IS YOU

En liten ljuspunkt i min sjuka tillvaro: Snö! Massvis utav snö!

I natt hade jag feberfrossa och höll på att frysa ihjäl. Trodde jag. Simon fick halvt lägga sig över mig och ha båda våra täcken över oss men inte ens det fungerade. Stackarn, han måste ha tyckt att det blev väldigt varmt.

Igår fyllde Lina 22 år. Jag och Simon hade varit asluriga och köpt ett lite dyrare linne till henne som hon önskade sig. Tji fick vi. Simons föräldrar hade varit lika smarta och köpt exakt samma linne, fast i en storlek större.
Jag frågade Simon ifall han visste om det här. Det gjorde han ju såklart inte. Jag är så dum ibland..

Nu ska jag öva på att bli frisk och ringa till mamma. Hon i sin tur har övat på att tycka synd om mig på bästa sätt.


MOD

Tänk att bara dra härifrån. Göra som "alla andra" och åka till Australien eller något och inte komma hem förrän efter ett halvår. Simon måste såklart följa med om jag ska våga. Jag är en liten fegis om jag inte absolut måste vara tuff.
Som när jag ska ringa viktiga samtal; finns det någon möjlighet att någon annan kan ringa - då får den ringa! Annars klarar jag mig galant. Samtal, möten, att be om saker, konfrontationer.. Jag är supertuff om jag verkligen måste.

Simon däremot, han har ingen skam i kroppen när det gäller något. Han skulle kunna fråga varför han får 20 kronor tillbaka i växel istället för 30 som han ska ha, utan att röra en enda obekväm min. Jag står bredvid och vill sjunka genom marken. Jag tänker "vem fan säger till om en tia? EN TIA!" och blir nästan lite sur på honom när vi går ut.
Han säger att det är principen, att ingen någonsin kommer att få snuva honom på något - om det så är en ynka tia.

Ibland vill jag vara lite mer principfast. Lite mer bestämd och exakt säker på vad jag vill i precis varenda läge. Jag vill inte säga "såhär är det!" och sedan gradvis ändra det lite i takt med mitt mod.
Som det där med en vän till mig. Vi har det lite kämpigt nu. Kan man säga så? Det är inte uttalat fastän vi redan vet vad det gäller. Ändå är jag på väg att be henne tala ut varenda gång vi ses. Som för att lätta på min egen snara runt halsen, fast jag egentligen vill stryka under att det gäller oss båda två.


EKO

Det känns som att jag lever i ett eko.

Idag lånade jag fyra feta böcker till min uppsats i historia, lånade om en bok till uppsatsen i sam c. Jag var glad och gjorde andra glada, mest bibliotekarien. Hon älskar när jag lånar mina speciella böcker, det sa hon idag. Jag fick till och med låna hem ett par som egentligen inte får lämna skolan.

Men det vill sig inte. Ändå. Jag verkar ha tappat gnistan, vad det nu beror på. Vad det nu betyder kanske man ska skriva. Jag har allt. Saknar ingenting. Ändå sjunker jag ner i något jävla tråk-hål någon gång per dag.
Jag behöver snö. Någonting som ljusar upp vardagen lite grann.

Snart ska jag och Simon iväg och äta middag hos min mamma. Ibland känns det som att jag inte vet om jag är rädd för att bli vuxen, eller om vuxenlivet är mindre sprudlande än ungdomen. Vi får se helt enkelt. Den som lever får se.

Tills vidare ska jag längta till jul och nyår..