Idag ska det storhandlas. Mat och Ikeaprylar. Alkohol och hårfärg. Igår var ingen bra dag, tyvärr. Det blev en tripp till mormor med mamma men inte mer än så. Jag vet inte riktigt vad som flög i mig.

Här om dagen slog det mig: Jag har alldeles för mycket kläder i mina lådor och i garderoben som jag inte använder. Way too much. Därför, istället för att slänga dem, ska jag sälja en del av sakerna på Tradera. Varför? Jo för att 50 kronor är bättre än ingenting.

Jag är en tönt. Kanske en chock för vissa, kanske inte för andra. I natt somnade Simon innan mig och jag kunde inte låta bli honom. Jag ställer frågor som "vad drömmer du om älskling? Drömmer du om mig?" och upprepar dessa tills han äntligen mumlar ett svar i sömnen. Då fnissar jag hysteriskt och pussar honom på pannan.

Ikväll har jag en sån där pain-in-the-ass-kväll när jag ligger ensam i min stora säng, tittar på "The Hills" och tänker. Tänker med stort t. Inte på roliga, glada och positiva saker som jag brukar och borde. Nej nej, här hamnar händelser som jag verkligen avskyr i centrum. Innanför min näthinna. Överallt.

Den 31a är det halloweenfest dagen till ära. Vad fasen ska man klä ut sig till? Ska man vara Tingeling och bli stämplad som slampa för att kjolen är för kort, eller vara en tråkig häxa med en stor och ful hatt? Jag har ingen aning.

Det gjorde så ont att se hennes mörkbruna ögon så tomma och sorgsna. För ont. Vi var sjutton år och så nere på djupet att ingenting nådde ända in. Vi gömde oss inne på hennes rum, rökte i fönstret och trodde inte att någonting skulle förändras.
Jag vägde 39 kilo och hennes huvud var fullt av demoner. Precis som mitt. Hon följde med mig upp på akuten och jag följde med henne. Jag stod inte ut med tanken på att förlora henne. Så jag skrev och bad om ett löfte..

---

Visst gör det ont när dimman är tjock
Och du måste kämpa för varje andetag som kväver dig
Jag vet det

Visst gör det ont när kylan tränger tätt inpå
och inte ens dina stela armar kan hindra kroppen från att skälva
Jag vet det

Visst gör det ont när själen skriker av förtvivlan
innan den ger efter och hettan spränger fram
Jag vet det

Visst gör det ont när livet klagar
När tårar inte kan torka
...
utan att torkas
Jag vet det

Men älskling håll ut
Du måste lova mig det

Igår tog Simon med mig till Tzatziki och bjöd på middag. En av mina favoritrestauranger. Hur mysigt som helst och jättegod mat. Åh och kan man bli nykär hundra gånger på samma kväll eller?! Jag kunde.

Idag är det svårt att plugga. Jag har tusen saker i huvudet och ett alldeles för svårt ämne att skriva om. Blandade känslor. Jag är hur lycklig och glad som helst över att jag har en så fin pojkvän och att jag har fått spendera ett helt år med honom. Tänker också på min fina, älskade mormor som inte förtjänar smärta. Det har hon aldrig gjort.

Det är nykärt här i Salabacke. Svävar omkring på små rosa moln och jag kan inte ta ögonen från Simon. Han är likadan. För er som inte har haft pojkvän ett längre tag så blir det lite väl vardagligt ibland. Man liksom springer om varandra. Nu är det tvärtom!

Jag brukar inte klaga. Eller jo, jag brukar visst klaga men inte över småsaker. Igår vaknade jag med ont i ryggen. Ena sidan går knappt att peta på för att det gör så ont. Jag kan inte röra mig normalt och förvrider ansiktet i någon inte allt för smickrande grimasch när jag ska resa mig/vrida mig/sträcka mig efter något.