2009. Inför nyårsafton är det alltid så himla mycket att hålla ordning på i huvudet. Nummer ett för mig är klänningen och skorna, efter det håret, sen har vi smycken, smink, strumpbyxor och så vidare i en evighet.
Det tar aldrig slut! Jag har inte ens sytt in min fantastiska klänning som kom hem till mig för ett tag sen, skorna väntar fortfarande på Gränby Centrum och herregud jag vet inte ens vad jag ska ha för smycken. En ring känns lite "less is more" och det är inte min grej den dagen känner jag.
Tur att jag har en dag på stan att se fram emot med Sara och Angelica imorgon. Jag får se till att överösa dem med mina farhågor och planer inför den stora dagen.

Jag brukar försöka (märk det ordet: Försöööka) att inte ha så höga förväntningar inför denna dag. Detta lyckas jag såklart inte med värst ofta, det har nog aldrig hänt så länge jag inte har firat med min familj. Well, det är historia sen länge och jag har efter det inte varit med om min perfekta nyårsafton.
Inte än.

I år har jag högre förväntningar än vanligt. Jag måste se fantastisk ut, Simon måste vara vrålsnygg (där har vi mitt enda säkra kort), jag måste få en perfekt kick av alkoholen och ingenting, absolut ingenting får gå fel. Klockan tolv ska jag kyssa min pojkvän och skåla med alla mina vänner, och vet ni? Det känns ändå som att det blir så. Jag har en bra känsla.

Att göra imorgon:
Luncha med Sara och Angelica
Köpa strumpyxor
Köpa skor
Köpa armband, halsband eller örhängen
Sy in klänningen
Köpa mina jeans

.. Det här har jag egentligen inte råd med. Tyvärr väger begäret mer än förnuftet. Skitsamma. Gott nytt år allihopa! Jag är världens lyckligaste människa och år 2009 är början på något stort. Det är en sak som är säker.

PUSS! När jag var tolv-tretton föll jag pladask för Simon... Och seriöst, kolla in ögonen! Visst var han söt?! Tyvärr har vi inte världens bästa kvalité på bilderna men ändå.. Inte konstigt att jag var förlorad då. Redan då. Vilken pärla alltså! Puss på dig älskling, hata mig inte för det här. You know I love you!

Idag firar vi femtio dagar, jag och min pojkvän. Vi har inte bara varit tillsammans i femtio dagar, vi har också sovit med varandra i femtio dagar. Vi kände att det var läge att rivstarta, om någon är nyfiken, och visst går det bra. Det går faktiskt riktigt bra. Jag vill aldrig vara utan honom.

Idag har jag suttit hemma och filosoferat, tittat ut genom fönstret och suckat nedstämt. Tänkt på livet, funderat på om det är värt det eller inte... Eller så har jag varit halvsjuk och spelat Guitar Hero hela dagen, blivit överlycklig när Gustav ville joina som trummis och ätit kinamat när mamma kom hem.
Man får ju tro vad man vill egentligen. Jag önskar bara att jag hade lika mycket fantasi och ork att lägga på spekulationer kring vad andra människor gör och inte gör.

Nu ropar Simon "kom hiiit!" från sängen. Jag förstår inte varför han behöver mig när han ändå tittar på innebandy? Min största fasa just nu är nog när Simon blir sjuk. Vilken gnällig jävel det kommer vara då, jag kan inte ens föreställa mig.
Imorgon ska jag fika med Sara innan hon åker iväg till Västkusten på onsdag. Hon är mysig, min Sara.