LITEN
Idag åkte jag till Lövstalöt där min mamma numera bor. Hennes kille hade gjort om i vardagsrummet, i Gustavs rum och lagt nytt golv i hallen. Såna saker är måsten att se i min familj. När någonting nytt har köpts, om något har gjorts om eller om något rum bara är ommöblerat - då är det visning för alla som vill komma! För mig är detta dock obligatoriskt..
Hur som helst. Mamma hade hittat en dvd från när jag och min bror var små, Gustav är nyfödd och jag är nästan tre. Herregud vad jag var söt! Inte för att jag är särskilt ful nu men jag hade blont hår och stora bruna ögon, pratade hela tiden och sjöng alla låtar jag kunde, hade fina klänningar på mig och asgullig röst hela tiden.
Hur som helst. Mamma hade hittat en dvd från när jag och min bror var små, Gustav är nyfödd och jag är nästan tre. Herregud vad jag var söt! Inte för att jag är särskilt ful nu men jag hade blont hår och stora bruna ögon, pratade hela tiden och sjöng alla låtar jag kunde, hade fina klänningar på mig och asgullig röst hela tiden.
!
Jag är svartsjuk av mig, det erkänner jag. Ibland är jag så svartsjuk att det förstör och försvårar enkla saker i vardagen för mig. Jag kan bli alldeles mörk i ögonen vissa stunder.
Svartsjuka är gulligt till vissa gränser och det "ligger i släkten" för min del. Jag är svartsjuk, pappa var svartsjuk, farfar har varit svartsjuk and so on. För mig är det ett av alla de olika sätt jag har att visa att jag tycker om någon.
Men misstänksamhet är någonting jag har svårt med. När det finns en tanke om lögn eller undanhållning av sanningen oavsett vad man gör, då blir jag galen. Vi kan ta ett exempel, som då bara är just ett exempel och ingenting annat:
Jag sitter och skriver ett SMS till Simon, ett gulligt SMS som ska göra honom överraskad och glad när han ser det. Då säger Simon "vem sitter du och skriver till? Får jag se på mobilen! Ja men ge mig den då!"
Jag klarar inte av sånt! När man blir misstrodd vad man än gör.
Sen undrar jag såklart om jag gör samma sak själv, men kommer snabbt fram till att det inte är ett sunt beteende. Tänk om Angelica inte vill vara med mig och bara säger att hon ska jobba när jag frågar? Tänk om mamma inte vill prata i telefonen när jag ringer nu på morgonen, tänk om hon inte alls sover utan bara skiter i mig?
Vilket jobbigt liv såna människor måste ha. Jag skulle aldrig orka med att vara så.
Svartsjuka är gulligt till vissa gränser och det "ligger i släkten" för min del. Jag är svartsjuk, pappa var svartsjuk, farfar har varit svartsjuk and so on. För mig är det ett av alla de olika sätt jag har att visa att jag tycker om någon.
Men misstänksamhet är någonting jag har svårt med. När det finns en tanke om lögn eller undanhållning av sanningen oavsett vad man gör, då blir jag galen. Vi kan ta ett exempel, som då bara är just ett exempel och ingenting annat:
Jag sitter och skriver ett SMS till Simon, ett gulligt SMS som ska göra honom överraskad och glad när han ser det. Då säger Simon "vem sitter du och skriver till? Får jag se på mobilen! Ja men ge mig den då!"
Jag klarar inte av sånt! När man blir misstrodd vad man än gör.
Sen undrar jag såklart om jag gör samma sak själv, men kommer snabbt fram till att det inte är ett sunt beteende. Tänk om Angelica inte vill vara med mig och bara säger att hon ska jobba när jag frågar? Tänk om mamma inte vill prata i telefonen när jag ringer nu på morgonen, tänk om hon inte alls sover utan bara skiter i mig?
Vilket jobbigt liv såna människor måste ha. Jag skulle aldrig orka med att vara så.
E+S
Det kändes bra, nu får vi se helt enkelt! Annars tar jag med mig pappa och farfar dit som ställde upp frivilligt båda två. Det där var lite för internt för att skriva i bloggen egentligen, åtminstone Simon förstår.
Min släkt på pappas sida har en lite speciell jargong, min farbror Stefan vet inte hur väl han beskrev det i lördags: "Haha Earth hour? Då ska jag TÄNDA alla lampor istället!"
Idag har jag tränat med en person som jag inte ens kan beskriva vad jag känner för. Jag älskar honom lite mer än vad orden räcker till, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig då.
Min släkt på pappas sida har en lite speciell jargong, min farbror Stefan vet inte hur väl han beskrev det i lördags: "Haha Earth hour? Då ska jag TÄNDA alla lampor istället!"
Idag har jag tränat med en person som jag inte ens kan beskriva vad jag känner för. Jag älskar honom lite mer än vad orden räcker till, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig då.
DADDY
Idag har jag haft en krävande dag, känslomässigt krävande. Jag har inte alltid haft särskilt bra kontakt med min pappa, knappt någon alls under långa perioder. Idag åt vi middag ihop, han fyller år, och pratade hur mycket som helst om precis allting.
Jag blev så himla sentimental på vägen hem, det kom över mig på en halv sekund. Jag tänkte på vad glad jag är för det och fick tårar i ögonen. Jag har liksom skrivit brev till min pappa under de gångna åren och undrat varför han inte kan älska mig och varför jag inte gör detsamma. Brev! Så pass har det varit.
Det är inte ofta jag gråter (förutom när Simon petar mig i ögat) och därför känns det speciellt när jag väl gör det, oavsett hur lite. Som något slags bevis på att det är på riktigt.
Jag kände mig så förbannat dålig igår när jag skrev mitt CV. Mitt självförtroende dippar ibland, oftast när det väl "gäller", och jag tycker mig vara värdelös på precis varenda liten punkt.
Det kändes inte som att någon skulle bry sig om att jag faktiskt har gjort det och det, att det inte spelar någon roll. Jag vet ju egentligen att det spelar roll och att jag har chans just därför.
Jag ska bannemig ha det där jobbet!
Jag blev så himla sentimental på vägen hem, det kom över mig på en halv sekund. Jag tänkte på vad glad jag är för det och fick tårar i ögonen. Jag har liksom skrivit brev till min pappa under de gångna åren och undrat varför han inte kan älska mig och varför jag inte gör detsamma. Brev! Så pass har det varit.
Det är inte ofta jag gråter (förutom när Simon petar mig i ögat) och därför känns det speciellt när jag väl gör det, oavsett hur lite. Som något slags bevis på att det är på riktigt.
Jag kände mig så förbannat dålig igår när jag skrev mitt CV. Mitt självförtroende dippar ibland, oftast när det väl "gäller", och jag tycker mig vara värdelös på precis varenda liten punkt.
Det kändes inte som att någon skulle bry sig om att jag faktiskt har gjort det och det, att det inte spelar någon roll. Jag vet ju egentligen att det spelar roll och att jag har chans just därför.
Jag ska bannemig ha det där jobbet!
BREAK AWAY
Vissa stunder inser man hur lite man egentligen vet om andras känslor. Jag kan aldrig förändra vad någon annan känner om den själv inte vill det. Att vara maktlös och totalt obenägen att inte kunna göra annat än att försöka, det är bland det värsta jag vet.
För bara jag vet vad som pågår inom mig, bara jag vet exakt vad jag vill med mitt liv och de personer som jag har valt att dela det med. Vad jag inte vet är hur jag och det jag känner uppfattas av andra, av de nära och kära som jag värdesätter så enormt mycket.
Jag tror att alla behöver bli bättre på att berätta vad som händer i ens huvud, det finns ingen annan som bara kan lista ut det hur som helst. Att vara öppen och tydlig, rak och ärlig, är nog det allra viktigaste i vilken relation man än har.
Jag ska bli bättre på att berätta vad jag känner för personerna i mitt liv, hur mycket de betyder för mig och de egenskaper som jag tycker är allra bäst hos dem. Då kan ingen tvivla på var jag står, då är min rygg fri.
HIHI
"Livet kanske inte blev det party vi hoppats på, men vi kan ju lika gärna dansa medans vi är här"
HAHA
Ibland surar jag till, blir irriterad över smågrejer och har lite roligt åt det ett tag. Driver om det och sånt trots att irritationen är total. Musiken på Lugna favoriter är ett exempel. Här är resultatet av en urladdning: (Observera att jag hade roligt åt det och inte är så pass seriös som jag verkar.)
"Hej "Lugna" favoriter!
Under veckorna som har gått har jag tänkt mycket på att kontakta er. Anledningen är den att jag många gånger har hört riviga låtar med t ex. Cher och Anastacia spelas på er kanal, inte alls några Lugna favoriter.
Det här har blivit mer regel än undantag och vad jag undrar är varför? Det är ju inte direkt skralt utbud på lugna kärlekslåtar.
MVH
Elin Eriksson"
Som svar fick jag:
"Hej Elin!
Jag vidarebefodrar ditt mail till vår musikchef Stefan Halvardsson så får han svara på den frågan!
Allt jag kan säga så länge är att vi testar vår musik väldigt noga för att få reda på vilka låtar våra lyssnare vill ha, och de här låtarna du nämner är mycket omtyckta!
Ha en fin dag!
//Hedlund"
Vi får se var detta leder! Kanske får jag rätt, kanske inte.. Kanske skickar Stefan mig en uppsats om varför de gör på det här viset. Jag bryr mig egentligen inte men nu blev det genast lite roligare..
JAG ÄLSKAR DIG
Ofta letar jag långt in i mig själv efter rätt ord för dig. Du är min och jag är din, ingenting är större än det. Vad jag känner för dig kan ingen annan känna eller höra om, vad jag känner för dig är det allra största jag kan göra för en annan människa. Det är så kravlöst och tungt men utan ansträngning samtidigt som det aldrig upphör att växa. Jag kommer aldrig kunna vara utan dig.
FÖRÄNDRING
25.
Ibland undrar jag varför jag bloggar och varför folk läser min blogg, ibland kommer jag fram till ett svar och ibland inte.
Oftast inträffar såna här dagar när jag tvivlar på min egen förmåga att vara mig själv, på ett eller annat sätt. Jag är fruktansvärt djup som person men mår sällan bra av att tänka för mycket. Jag blir därför som de flesta andra och bygger upp någon slags glansig fasad om att jag är på ett annat sätt. Ett enklare sätt.
Idag är det annorlunda, jag vill ta bort min blogg därför att jag inte skriver till eller för någon annan. Jag tänkte därför göra något annorlunda och ta bort fuktionen att kommentera. Det ska inte finnas tillgång ens till sidan "Kommentarer" i min blogg.
Det här är inte en handling jag tänker ångra och den sker heller inte på grund av att jag är för feg för att ta kritik, för det är jag verkligen inte. Jag vill helt enkelt bara ha det klart för mig själv och alla andra att jag skriver för mig själv och därför måste få skriva precis som jag vill.
Jag är ganska olik mig själv ibland, brukar jag tänka när jag mår dåligt. Egentligen är jag mig själv hela tiden, fast på olika sätt. "Allt är inte bara svart eller vitt", har min mamma sagt till mig. Aldrig har hon haft så fel.
Ibland undrar jag varför jag bloggar och varför folk läser min blogg, ibland kommer jag fram till ett svar och ibland inte.
Oftast inträffar såna här dagar när jag tvivlar på min egen förmåga att vara mig själv, på ett eller annat sätt. Jag är fruktansvärt djup som person men mår sällan bra av att tänka för mycket. Jag blir därför som de flesta andra och bygger upp någon slags glansig fasad om att jag är på ett annat sätt. Ett enklare sätt.
Idag är det annorlunda, jag vill ta bort min blogg därför att jag inte skriver till eller för någon annan. Jag tänkte därför göra något annorlunda och ta bort fuktionen att kommentera. Det ska inte finnas tillgång ens till sidan "Kommentarer" i min blogg.
Det här är inte en handling jag tänker ångra och den sker heller inte på grund av att jag är för feg för att ta kritik, för det är jag verkligen inte. Jag vill helt enkelt bara ha det klart för mig själv och alla andra att jag skriver för mig själv och därför måste få skriva precis som jag vill.
Jag är ganska olik mig själv ibland, brukar jag tänka när jag mår dåligt. Egentligen är jag mig själv hela tiden, fast på olika sätt. "Allt är inte bara svart eller vitt", har min mamma sagt till mig. Aldrig har hon haft så fel.
FIGHTER
19.
Jag måste tänka positivt. Det fungerar inte om jag springer omkring i mina egna cirklar, det har det aldrig gjort. Jag måste bara hitta min energi, motivationen till att gå rakt fram istället för runt runt..
För vem har sagt att man inte kan förändra och göra om saker till någonting riktigt, riktigt bra? Jag lever i en värld av möjligheter, det vore bara dumt av mig att lägga mig ner på marken som en förlorare nu. Jag har alla förutsättningar till att lyckas, all hjälp jag behöver och mycket därtill.
Nej, jag tänker inte ge upp och låta någon annan stå som segrare. Aldrig i livet. Det här är mitt slag, det här ska jag vinna. I nuläget vet jag bara inte hur.
Nog om det. Jag har så mycket fina människor omkring mig just nu, omtänksamma och stöttande personer som alla vill mig väl. Jag tänker fokusera på dem nu istället, det är bra för mig.
.. Och lite sol på mina kinder vore inte fel
Jag måste tänka positivt. Det fungerar inte om jag springer omkring i mina egna cirklar, det har det aldrig gjort. Jag måste bara hitta min energi, motivationen till att gå rakt fram istället för runt runt..
För vem har sagt att man inte kan förändra och göra om saker till någonting riktigt, riktigt bra? Jag lever i en värld av möjligheter, det vore bara dumt av mig att lägga mig ner på marken som en förlorare nu. Jag har alla förutsättningar till att lyckas, all hjälp jag behöver och mycket därtill.
Nej, jag tänker inte ge upp och låta någon annan stå som segrare. Aldrig i livet. Det här är mitt slag, det här ska jag vinna. I nuläget vet jag bara inte hur.
Nog om det. Jag har så mycket fina människor omkring mig just nu, omtänksamma och stöttande personer som alla vill mig väl. Jag tänker fokusera på dem nu istället, det är bra för mig.
.. Och lite sol på mina kinder vore inte fel
BLANK
18.
Jag är enormt stark och tuff som person men ibland lyckas man lägga krokben för mig ändå. Något som förstås enbart gör mig starkare men just nu känns "ljuset i tunneln" som ett tåg...
Ibland finner jag det mesta som ironiskt och "det här" toppar listan för tillfället. Jag har till och med sänkt garden (hör inte till vanligheterna) och sagt "jag missförstod dig" trots att vi är fler som vet att fallet inte är så. Men utan att lyckas.
Vad gör man då? Jag förstår om ingen kan ge mig svar på det, jag behöver bara få tänka högt.
Jag måste citera en nära vän till mig: "Jag känner mig som en blank sida, en som måste hitta någon ny att vara." Samtidigt som jag kan känna igen mig i det vet jag att i slutänden har jag bara mig själv, då är det bara jag och ingen annan.
Jag är huvudpersonen i mitt liv så länge jag lever och det kommer att gå snett, det kommer att rasa många gånger. Det kommer att skita sig så länge jag lägger mitt liv i andras händer, så länge jag tar saker för givet och så länge jag inte är centrum i mitt eget liv.
Jag är enormt stark och tuff som person men ibland lyckas man lägga krokben för mig ändå. Något som förstås enbart gör mig starkare men just nu känns "ljuset i tunneln" som ett tåg...
Ibland finner jag det mesta som ironiskt och "det här" toppar listan för tillfället. Jag har till och med sänkt garden (hör inte till vanligheterna) och sagt "jag missförstod dig" trots att vi är fler som vet att fallet inte är så. Men utan att lyckas.
Vad gör man då? Jag förstår om ingen kan ge mig svar på det, jag behöver bara få tänka högt.
Jag måste citera en nära vän till mig: "Jag känner mig som en blank sida, en som måste hitta någon ny att vara." Samtidigt som jag kan känna igen mig i det vet jag att i slutänden har jag bara mig själv, då är det bara jag och ingen annan.
Jag är huvudpersonen i mitt liv så länge jag lever och det kommer att gå snett, det kommer att rasa många gånger. Det kommer att skita sig så länge jag lägger mitt liv i andras händer, så länge jag tar saker för givet och så länge jag inte är centrum i mitt eget liv.
VIKT
I morse tittade jag på mig själv i spegeln innan jag gick in till gymmet. Var såg jag alla kilon som jag var tvungen att banta bort förut? Jag väger 52 kilo idag och har alltså gått upp lite mer än tio kilo sen jag vägde som minst. Jag tränade mer då än vad jag gör nu och åt ingenting.
Nu när jag missar frukosten och väntar länge med att äta blir jag illamående och alldeles tung i huvudet. Det är verkligen inte meningen att någon ska tycka synd om mig, det är jag som tycker synd om alla tjejer som är där jag var.
Jag förstår bara inte hur jag lyckades, vad det var i mig som fick mig att fortsätta och orka med den vardagen. Jag förstår inte varför. Vad var det som påverkade mig? Berodde det på att jag slutade träna och chockerades över hur snabbt mina muskler tynade bort och ersattes med "fett"? Jag vet inte.
När jag tittar på bilder idag ser jag bara skinn och ben, absolut ingenting snyggt i det över huvud taget. Jag förstår inte hur jag, som annars är så klok och förnuftig, kunde låta det rota sig så djupt i mig.
När det gör så pass ont att vara så smal, när det blir farligt för kroppens inre organ, varför fortsätter man att plåga sig själv?
Nu när jag missar frukosten och väntar länge med att äta blir jag illamående och alldeles tung i huvudet. Det är verkligen inte meningen att någon ska tycka synd om mig, det är jag som tycker synd om alla tjejer som är där jag var.
Jag förstår bara inte hur jag lyckades, vad det var i mig som fick mig att fortsätta och orka med den vardagen. Jag förstår inte varför. Vad var det som påverkade mig? Berodde det på att jag slutade träna och chockerades över hur snabbt mina muskler tynade bort och ersattes med "fett"? Jag vet inte.
När jag tittar på bilder idag ser jag bara skinn och ben, absolut ingenting snyggt i det över huvud taget. Jag förstår inte hur jag, som annars är så klok och förnuftig, kunde låta det rota sig så djupt i mig.
När det gör så pass ont att vara så smal, när det blir farligt för kroppens inre organ, varför fortsätter man att plåga sig själv?
CRAP
10.
Jag är helt blockerad i huvudet för tillfället. Jag kan bara tänka på en sak och ingenting annat. Nu måste jag ha någonting som aktiverar mig, någonting som kan få mig att tänka annorlunda. Jag ryser i hela kroppen. Just nu vill jag bara skrika, men jag är ingen som berättar hur det känns om det gör ont.
Såna här dagar vill man verkligen röka.
Och hon log och sa att allt är bra idag.
Genom att lita på henne skulle jag få alla svar.
Men jag kunde bara inte lita på henne.
Jag är helt blockerad i huvudet för tillfället. Jag kan bara tänka på en sak och ingenting annat. Nu måste jag ha någonting som aktiverar mig, någonting som kan få mig att tänka annorlunda. Jag ryser i hela kroppen. Just nu vill jag bara skrika, men jag är ingen som berättar hur det känns om det gör ont.
Såna här dagar vill man verkligen röka.
Och hon log och sa att allt är bra idag.
Genom att lita på henne skulle jag få alla svar.
Men jag kunde bara inte lita på henne.