SIMON,
You got a piece of me
And honestly
My life would suck without you
And honestly
My life would suck without you
LIFE GOES ON
100. Igår var det min och Simons hundradagars-dag. Jag vet, det är fjantigt att räkna dagar men det är ju så himla mysigt. Tänk vad fort tiden går, det känns som en vecka sen vi träffades efter hans match.. Flera, flera hundra dagar till är välkomna! Jag älskar dig.
Jag sitter och tittar på tapeter nu och är HELT såld på två stycken fondtapeter!! Simon, fuck you om du är neggo när jag visar dem senare. Jag ska ha dem!
Herr Negativ och Fröken Positiv
.. Eller?
Jag sitter och tittar på tapeter nu och är HELT såld på två stycken fondtapeter!! Simon, fuck you om du är neggo när jag visar dem senare. Jag ska ha dem!
Herr Negativ och Fröken Positiv
.. Eller?
SKJUT MIG!
DOH! Simon är sjuk. Han har vita prickar i halsen och feber, han svettas på nätterna, sover i princip hela tiden och gnäller mer än någon jag någonsin träffat. Fattar ni? Min pojkvän mår inte bra!
Idag har jag passat upp på honom. Ni vet, kokat te med honung i, hämtat x antal glas vatten, köpt svindyra halstabletter på Apoteket, sagt "älskling det är så synd om dig" och pussat på hans kallsvettiga panna en miljard gånger, tagit emot en hel rad vresiga kommentarer som t ex. när jag hade lagt fram mjukiskläder till honom efter att ha städat hela hans rum och fixat nya sängkläder när han duschade: "De här byxorna kan jag väl fan inte ha!!!" En rolig timme spenderades också på Närakuten med den sjuke liggandes (dregglandes) i mitt knä.
Ehmn.. Ja, jag är lite bitter.
Nåväl, visst känns det här ganska.. självklart ändå. Men, nu börjar jag bli oerhört uttråkad på riktigt. Jag klättrar på väggarna, så att säga. Jag har inte hjärta att lämna honom för en tjejkväll på krogen, och krogen är mitt enda alternativ ikväll för att få träffa någon av mina kompisar.
Nej, istället blir jag precis lika lättretlig som Simon och sätter mig framför datorn i ren trots för att sedan meddela honom om att mitt inlägg handlar om hur tråkig jag har.
Jag kan gå ut på en promenad, spela landhockey, prata sport, dricka upp Simons Ouzo (okej där överdrev jag), vad som helst förutom att sitta stilla i den här "sjuklukten" som vi har i rummet.
Nu ska jag gå ut och röka. Det längsta jag kommer personlig stimulans just nu..
Idag har jag passat upp på honom. Ni vet, kokat te med honung i, hämtat x antal glas vatten, köpt svindyra halstabletter på Apoteket, sagt "älskling det är så synd om dig" och pussat på hans kallsvettiga panna en miljard gånger, tagit emot en hel rad vresiga kommentarer som t ex. när jag hade lagt fram mjukiskläder till honom efter att ha städat hela hans rum och fixat nya sängkläder när han duschade: "De här byxorna kan jag väl fan inte ha!!!" En rolig timme spenderades också på Närakuten med den sjuke liggandes (dregglandes) i mitt knä.
Ehmn.. Ja, jag är lite bitter.
Nåväl, visst känns det här ganska.. självklart ändå. Men, nu börjar jag bli oerhört uttråkad på riktigt. Jag klättrar på väggarna, så att säga. Jag har inte hjärta att lämna honom för en tjejkväll på krogen, och krogen är mitt enda alternativ ikväll för att få träffa någon av mina kompisar.
Nej, istället blir jag precis lika lättretlig som Simon och sätter mig framför datorn i ren trots för att sedan meddela honom om att mitt inlägg handlar om hur tråkig jag har.
Jag kan gå ut på en promenad, spela landhockey, prata sport, dricka upp Simons Ouzo (okej där överdrev jag), vad som helst förutom att sitta stilla i den här "sjuklukten" som vi har i rummet.
Nu ska jag gå ut och röka. Det längsta jag kommer personlig stimulans just nu..
SUNNY DAY
KOM IGEN NU VÅREN! Idag är det en bra dag, jag tror att det beror på det fina vädret. Alltid när det är fina vårdagar, eller om bara himlen är blå och solen skiner, då tänker jag på fina dagar med alla gamla och nya vänner. Jag vet inte varför, men jag tittar på gamla kort och tycker att det är så härligt med minnen just då. Idag har det varit en sån dag.
Hemma hos mamma har det inte varit lugnt alls när jag varit borta. Ni som är tveksamma om det finns spöken/andar eller inte, ni är välkomna hem till mig någon kväll! Alla som varit har, skeptiska eller inte, har någon gång gått härifrån med en klump i magen eller liknande. Spooky, va?
Nu står min tacopaj och väntar på min pojkvän som kommer hit om.. tre timmar. Jag ska nog ta ett långt, varmt skumbad under den tiden. Jag önskar att jag kunde måla tånaglarna i någon söt färg efteråt men det är ju ett litet.. hinder om man säger så.
Dags för te och cigg med älsklings mamma! Ta ta!
Exempel på gamla, mysiga vårbilder
BA-BY
And all
All of my light is for you
And home
Home is anywhere you are too
All of my light is for you
And home
Home is anywhere you are too
HAPPY NEW YEAR!
DAGEN EFTER. Vilken stressig kväll det blev igår men ändå väldigt fin. 1. Äta middag. 2. Åka till Ted och Jenny. 3. Åka vidare till Sara och alla de andra. 4. In på Terassen. Ni som inte ser detta som stressigt kan ju försöka skynda sig med 11 cm klackar och tunna strumpbyxor.
Inne på Terassen var det som väntat nästan för mycket folk. Det var lagom fram till efter tolvslaget, då ramlade folk in i flock. Vi hade trevligt, det var många man kände och alla var superfina. Min klänning var kanske aningen för kort, men det var inget som störde mig. Mitt nyårslöfte är att alltid ge allt för att det ska vara bra mellan mig och Simon.
Nyårskyssen är väl självklar. Jag älskar dig Simon! Tack Sara, Angelica och alla andra för en bra kväll.
Mitt år är.. som vanligt väldigt innehållsrikt. Det började tillsammans med mitt ex och vi åkte utomlands två gånger, jag har hunnit med att flytta ner till Göteborg (Marstrand) för att sen göra slut med mitt ex och flytta hem igen. Vad andra tycker om det kan jag bara ana, hur många som undrar hur det hela gick till och varför är säkerligen fler än så.
Att komma hem och tillbaka igen var jobbigt trots att det är ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Jag har svårt att släppa taget om saker, det har jag förstått med åren. Hela den här grejen hade aldrig varit möjlig att genomföra om det inte vore för min mamma, Sara (som är en nyfunnen och väldigt nära vän efter det här året) och Angelica. Men mest av allt vill jag nog tacka Simon som hade tålamod och väntade på att jag skulle våga igen. Säga vad man vill om kärlek, men i början är det mest läskigt och osäkert. Jag är hur som helst glad att Simon tog körkort, att vi träffades igen pga det och att det är som det är mellan oss nu. Såhär starkt har jag aldrig känt för en annan människa.
Jag slutade dricka alkohol för att börja smått igen men med mer hjärna med i spelet. Något som är mer nödvändigt än vad man tror är att stanna upp och se på sig själv i lugn och ro, vilket jag gjorde och kom fram till att en förändring behövdes.
Fortfarande korthårig, fortfarande lika stressad över småsaker.. Jag tror att jag aldrig blir bättre än vad jag gör mig, att jag inte kan bli mer lycklig än vad jag är i skrivande stund - just för att jag inte vet om något bättre! Än. Det här året har lärt mig att älska mig själv på ett annat sätt än tidigare; tycka om mat, se mig själv som vacker, tycka att jag är smart och värdig en röst som hörs. Imorgon kanske jag skrattar åt allt det här, vet bättre och är berikad med ännu fler erfarenheter. Vad jag vet idag är att jag aldrig kan förutse någonting, livet är gåtfullt precis som så mycket annat. Att jag aldrig blir fullärd, att jag alltid är en lärling när det gäller mitt eget liv.
Nyårsafton 2007/2008 - Nyårsafton 2008/2009
Inne på Terassen var det som väntat nästan för mycket folk. Det var lagom fram till efter tolvslaget, då ramlade folk in i flock. Vi hade trevligt, det var många man kände och alla var superfina. Min klänning var kanske aningen för kort, men det var inget som störde mig. Mitt nyårslöfte är att alltid ge allt för att det ska vara bra mellan mig och Simon.
Nyårskyssen är väl självklar. Jag älskar dig Simon! Tack Sara, Angelica och alla andra för en bra kväll.
Mitt år är.. som vanligt väldigt innehållsrikt. Det började tillsammans med mitt ex och vi åkte utomlands två gånger, jag har hunnit med att flytta ner till Göteborg (Marstrand) för att sen göra slut med mitt ex och flytta hem igen. Vad andra tycker om det kan jag bara ana, hur många som undrar hur det hela gick till och varför är säkerligen fler än så.
Att komma hem och tillbaka igen var jobbigt trots att det är ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Jag har svårt att släppa taget om saker, det har jag förstått med åren. Hela den här grejen hade aldrig varit möjlig att genomföra om det inte vore för min mamma, Sara (som är en nyfunnen och väldigt nära vän efter det här året) och Angelica. Men mest av allt vill jag nog tacka Simon som hade tålamod och väntade på att jag skulle våga igen. Säga vad man vill om kärlek, men i början är det mest läskigt och osäkert. Jag är hur som helst glad att Simon tog körkort, att vi träffades igen pga det och att det är som det är mellan oss nu. Såhär starkt har jag aldrig känt för en annan människa.
Jag slutade dricka alkohol för att börja smått igen men med mer hjärna med i spelet. Något som är mer nödvändigt än vad man tror är att stanna upp och se på sig själv i lugn och ro, vilket jag gjorde och kom fram till att en förändring behövdes.
Fortfarande korthårig, fortfarande lika stressad över småsaker.. Jag tror att jag aldrig blir bättre än vad jag gör mig, att jag inte kan bli mer lycklig än vad jag är i skrivande stund - just för att jag inte vet om något bättre! Än. Det här året har lärt mig att älska mig själv på ett annat sätt än tidigare; tycka om mat, se mig själv som vacker, tycka att jag är smart och värdig en röst som hörs. Imorgon kanske jag skrattar åt allt det här, vet bättre och är berikad med ännu fler erfarenheter. Vad jag vet idag är att jag aldrig kan förutse någonting, livet är gåtfullt precis som så mycket annat. Att jag aldrig blir fullärd, att jag alltid är en lärling när det gäller mitt eget liv.
Nyårsafton 2007/2008 - Nyårsafton 2008/2009