IT IS YOU


SNYFT

Åh vad filmen var bra. New Moon alltså. Man blir som förtrollad av den där världen. Jag drömde till och med om den i natt! Haha tönten själv.

Nu till problemet: Igår började jag bli hängig redan på stan. Istället för att vara hemma och vila ville jag (såklart!?) se bion med Simon. Inte bra, inte bra.
Jag har en halsmandel som är tre-fyrdubbel så stor som den andra just nu. Jag har alltså sjukt ont i halsen. När ska alla förstå att jag behöver ta bort de där jävlarna? Jag får alltid så fruktansvärt ont i min hals.. :(

Krya på mig!

SHINE ON


RESULTATET

Det kändes som ett litet myggbett. "Jag har aldrig varit med om en fjantigare spruta" sa jag till min mamma när vi åkte därifrån.
En timme gick och det började dunka lite lätt i armen. Sköterskan sa att jag skulle känna av den muskeln så jag tänkte inte så mycket på det. Fortsatte att titta på tv.

Sen började jag bli hängig, yrslig, trött och darrig. Fick ont i hela kroppen och smärtan i armen skenade iväg. 10 av 10 på "kan du säga mellan 1 och 10 hur ont du har"-skalan. Rummet blev vimmelkantigt och timmarna gick utan förbättring. Sen däckade jag. Och här sitter jag, nästan 30 timmar efter, och mår skit.

Som tur är har jag en så fin pojkvän. Fina, älskade Simon. Som kommer hem efter jobbet med skagensmörgås, godis och fruktsoppa till sin mer-död-än-levande flickvän.


VACCINATION

Idag ska jag vaccinera mig mot svininfluensan! För ett tag sen kände jag att biverkningarna som man kan få inte var lockande alls, men jag har vuxit upp och insett att media bara har dragit igång en cirkus. Varför man nu vill skrämma folk förstår jag inte men jag antar att det handlar om pengar!

Jag tycker att alla borde ta sitt ansvar och vaccinera sig, oavsett om man vill vara "häftig" och avstå eller inte. Det där har blivit någon töntig trend, att inte göra det. Små tonåringar tror att de vet allt om sprutan och säger ifrån, när de flesta egentligen inte har någon aning mer än det kompisarna har sagt. Man kan ju träffa på sin gamla mormor precis innan det bryter ut och smitta ner henne..

Så god morgon - idag ska jag ta Mitt ansvar och ta den där jädra sprutan!


408 DAGAR AND STILL GOING STRONG

Vad vore jag utan dig?

Jag saknar dig och känner mig ensam efter bara en liten stund ifrån dig. Vill att du ska vara här och skratta åt saker med mig. Fnissa, skämta med varandra, pussas och kramas.
Det finns ingen människa i hela världen som skulle passa bättre som min pojkvän. Du är min bästa vän och högra hand när jag inte riktigt orkar själv. Jag förstår inte hur jag har kunnat fungera så länge utan dig innan vi träffades.

Jag upprepar: Vad vore jag utan dig?


VÄNTA LITE NU..

De flesta som läser min blogg känner inte mig. Då är det också enkelt att dra slutsatser om hur jag är privat. Ibland får jag elaka kommentarer som jag för det mesta tar bort. Nu är det inte någon elak kommentar som får mig att gå igång utan jag tar det som en fråga.
Jag vill först fråga en sak till Dig som kommenterade mitt tidigare inlägg: Är det inte Du som dömer Mig, när du drar slutsaten att jag är en liten elak jävel som dömer alla på förhand?

Jag tycker att det är fruktansvärt roligt med stereotyper. När jag har roligt åt dem betyder inte det att jag gör mig rolig över någon särskild person. Snarare tanken på att någonting, för det mesta, är på ett visst sätt.
Man måste kunna skratta lite åt saker utan att det ska vara tabu! Ha lite roligt åt att parkeringsvakter har dåligt rykte och, faktiskt, är småsinta som sjutton. Vad det nu beror på. Att Uppsalahem är ett ganska snålt företag och att lägenhetskontrollanterna tar i för kung och fosterland med när dessa har en dålig dag. Precis som många andra människor gör på andra jobb när det är lite gråare dagar.

Nu till det sista.

Jag vill stryka under att jag är fruktansvärt svartsjuk, men att jag väldigt sällan visar det för andra och speciellt inte för min pojkvän. Det är ingenting som jag är stolt över, därför försöker jag att inte vara det. Jag tycker att svartsjuka är fult och förstör förhållanden mer än vad det gör gott.
Att jag skämtar om "andra tjejer" ibland är 100% överdrivet OM jag inte har en jävligt dålig dag, som i fredags. Det är väl inget fel med att skämta om det? De flesta tänker väl såna tankar om någon kladdar på ens pojkvän/flickvän, bara att man kanske inte är så uttalat spydig mot personen som jag uttryckte mig i texten.

Vad jag vill komma till är att jag är otroligt ironisk men för det mesta glad och positiv. (Jag kan vara förbannat elak och bitchig ibland också. Det är absolut inget jag sticker under stolen med.) I den här bloggen försöker jag visa mig som jag är; ironisk och djup. Det är tråkigt att vissa av er tar det som storhetsvansinne och/eller att jag bara är elak.

Men jag vet hur jag ska leva mitt liv och hur jag ska göra det bästa av situationen för att må så bra som jag kan. Jag hänger inte upp mig på saker, jag glömmer och förlåter, jag går vidare och gör annorlunda när det går snett. Jag ställer upp för den som behöver mig och ger så mycket av mig själv till andra.
Jag är enligt mig själv en jävla klok och snäll person. Sen får ni tro vad ni vill.

SO WHAT

Någon bitter klimakteriekossa från Uppsalahem var här klockan åtta i morse och synade lägenheten som Simons familj bor i. Hon hittade fel överallt. Fettfläckar på väggarna - bara att tapetsera om. Spricka i handfatet som kan vara farligt för barn - köp nytt.
Jag går in i badrummet och tittar efter sprickan när hon har gått. Jag hittar några knappt synliga streck. Sen kunde jag inte somna om. Vilken liten kärring va!

Hur kan man vilja ha ett sånt jobb? Gå omkring hos folk som ska flytta och så uppenbart leta efter dyrast möjliga fel. Ge dem en prislapp på ett par tusen som de måste åtgärda och sen traska vidare.
Samma sak med parkeringsvakter.. De flesta är sådär äckligt småsinta och har med sig måttband för att kunna bötfälla folk på centimetern. Centimetern! Är man glad för resten av dagen då? Om man ger en 5 cm felparkerad bil 350 spänn i böter? Typ "ååååh vilken härlig dag det var på jobbet idag!"

Det krävs nog ett speciellt folkslag för att mäkta med något sånt. En gråmus till kvinna som inte får uppskattning hemma, alternativt blir nedtryckt av sin partner och drömmer om någon snygg kändis när hon fejkar så att hennes pojkvän ska tro att han är bra i sängen.
För kräva något i verkliga livet kan man ju inte göra, allra minst i sängen. Det är ju vad hon har jobbet till. Där kan hon få utlopp för alla sina aggressioner.

Jag är så dödstrött på människor. Folk har verkligen ingen skam i kroppen. Killar som känner min pojkvän kommer fram till mig på krogen och fiskar, tjejer som mycket väl vet vem jag är fnittrar och blir alldeles till sig när de pratar med Simon.
Såna tjejer vill jag kräkas på. "Bara för att du inte kan få något eget, din lilla slyna" tänker jag och vill dra henne i håret och fråga vem av föräldrarna som tappade henne i golvet när hon var liten. "Fnittra nu då" vill jag säga och skrämma henne så att hon inte vågar titta på honom igen.


PRETTO

Jag armbågar mig fram lite lätt mellan fulla människor och suckar åt att vissa tjejer tror att världen (åtminstone alla på Birger) kretsar kring dem. Försöker vara smidig och kringla mig mellan snabbt. Tittar frågande på en som inte flyttar sig. Blir sur när hon till slut gör det och låtsas som att det är vääärldens kraftansträngning.

Jag går direkt till utebaren och beställer en drink när vi kommer dit. Förfäras över hur en tjej bokstavligt talat hänger på en kille och nog säkert vill att han ska bjuda henne på dricka. Hans hållning är stel och han verkar fruktansvärt obekväm i situationen. Stackarn.
En kille kommer fram till mig och berättar att han är kär i mig. Jag bara tittar tomt på honom och svarar inte. "Är jag så ful", tänker jag, "så att Du kan komma fram till mig och säga sådär?"

En fejkblond, ful bimbo som känner min pojkvän försöker verkligen göra mig sur genom att titta snett på mig. Hon lyckas och jag ger henne onda ögat TILLSAMMANS med ett högt höjt ögonbryn. "Den du", tänker jag och surplar i mig drinken. 

Hälsar på folk, tar mig vidare. Hälsar igen. En kille jag känner sen högstadiet frågar vad jag gör nu för tiden och hur det går med allt, jag svarar artigt och ställer samma frågor tillbaka.
Han svarar att han jobbar som revisor. Bitchen i mig reagerar snabbt, vill slå honom på käften i form av att skämma ut honom. "Det krävs väl en liiite längre utbildning än knappt ett år för att bli revisor?" säger jag kallt och han vet varken vad han ska säga eller var han ska ta vägen. Paniken stiger i hans ögon och jag vill fråga honom om årsbokslut och koncernbokslut, men han går sin väg innan jag ens hunnit öppna munnen.
"Där satt den", tänker jag och strålar vidare i all elakhet.

...

En sak är i alla fall säker: Jag ska aldrig gå dit sådär pass nykter igen. Jag blir ett sånt jävla pretto då. Jag Måste vara lite tankad för att inte tänka på vad alla andra gör, hur tragiskt det än må låta.

LYCKLIG TJEJ

Vet ni vad jag ska få göra snart?!? Min pappa är världens underbaraste. Seriöst. Jag ska få ta bort mina ärr på en klinik i Stockholm! Förstår ni hur härligt det ska bli? Det kommer inte synas ett dugg efter det. Kostar en del men det är jag värd. Såklart. Pappas lilla prinsessa..
Så grattis till mig som ska spotta djävulen i ansiktet en gång till och håna honom med att säga "fuck you, jag klarade det!"

Idag vill jag kapa av en bit av håret. Klippa lite snelugg. Vi får se hur det går med min onda handled. Jag har fått ta en Citodon (junkie) och har lindat hårt runt handen för att minska risken att vrida den snett. Då skriker jag rakt ut och Simon blir inte riktigt så glad som man kan tro..

Jag ska plocka mina ögonbryn idag också som jag för tillfället gör om. Börja forma dem lite. Lite tjockare ögonbryn är trots allt snyggast oavsett ansiktsform. Tycker jag.
Det bästa och sämsta med mina mörka, tjocka ögonbryn är att de växer i 180. Ovärt om man går till salong och fixar dem, värt om man vill förändra..


ALL MY LIFE

Jag minns när jag satt där hemma i Björklinge varenda måndag-torsdagkväll. Framför datorn i mitt lila och röda rum, 13 år och dödsförälskad.

6 år senare sitter jag här och lyssnar på samma låt som jag gjorde då. Känner exakt samma sak, blir 13 år igen och fnissar bara av att tänka på honom.

Simon Erlandsson och Elin Eriksson.. Det är lite gulligt när man tänker på det. Om man tänker på hur små vi har varit tillsammans och testat gränser på varandra. Om man tänker på alla minnesbilder som finns kvar i mitt huvud. Saker vi gjorde, det där leendet, ögonen..


MINA NAGLAR :)


Mörkt och tråkigt väder, mörka och tråkiga bilder..
Men visst är naglarna tjusiga? Två söta pärlor på vänster ringfinger också!

PRODUKTER

Fick en fråga om jag kunde berätta om vilka sminkprodukter jag använder. Jag är inte direkt sminktjejen 2009 men såklart kan jag göra det! För att inte se allt för tråkig ut fyller jag ut med lite krämer och sånt där. Hoppas att detta duger.

Ansiktskräm: Vichy, Normaderm dagcreme, ca 150 kronor
Världens bästa ansiktskräm alla kategorier! Finns på Apoteket. Hur billig som helst med tanke på hur dryg och fantastisk den är. Börjar alltid dagen (haha vad klyschigt) med att smörja in mig med den. Luktar mums gör den också.


Foundation:
Forever, Sonya foundation, 350 kronor
Simons mamma Karin säljer Aloe Vera produkter och lurade på mig den här. Den är egentligen ganska dyr en jag fick ett bra pris av henne. Täcker precis allting, om man t.ex är mörk under ögonen eller har någon opassande finne i pannan. Ändå känns det knappt att man har den på sig!



Rouge: L'oreal, 130 kronor
Jag har nog alltid haft den här. Finns i en miljon färger. Jag har en aprikos och en ljusrosa.


Mascara:
Lancôme, Hypnose, ca 300 kronor
Årets mascara! Mina ögonfransar mår så sjukt bra av den. Om det nu kan bli så av en mascara vet jag inte. Jag har ganska långa ögonfransar men med den mascaran blir de even better!



Eyeliner: Lancôme, ? kronor
Ja.. En svart eyeliner bara? Jag vet inte vad jag ska skriva om den, har aldrig testat någon annan.


Läppbalsam:
Forever, Aloe Lips, 45 kronor
Det är inget vatten i det här läppbalsamet (vattnet torkar ut läpparna i vanliga läppbalsam) och gör inte så att man blir "beroende" av det och måste ha mer för att läpparna inte ska frasa sönder. Man blir beroende på ett annat sätt. Det är som läppglans, luktar gott och smakar mums. Gör läpparna helt ljuvliga!


Ögonskuggor:
Vardag: L'oreal
Ljusbeige och lite brunt i ögongloben. Ändrar aldrig den grejen, är skittråkig när det gäller ögonskuggor.
Helg: Bare minerals
Guldglittrig och tjusig sådär. Antingen det eller lite mer brunt i ögongloben, haha!


Parfym: Love Etc, Bodyshop, 300 kronor
Jag bokstaverar: A-ma-zing!


SENSATION WHITE

Den här helgen får bli helt vit. Jag har varit så sjukt duktig den senaste tiden med att inte äta onyttigt. Gjort egna popcorn i kastrull när Simon har proppat i sig chips. Varför bryta det mönstret med alkohol?

Ikväll väntar taco och Idol hemma hos mamma och Roger. Imorgon tänker jag lura pappa att äta sushi. Sen ska jag träna, träna och känna att jag lever. Idag smakade det nästan blod i min mun. Jag resonerar som min mormor: Bäst att ta ut sig när man faktiskt KAN.

Jag ska ordna en tvspelsturnering imorgon kväll och spöa skiten ur varenda en som försöker slå mig!


ALL WE CAN DO IS KEEP BREATHING


ÅH!

Det allra värsta jag vet är när människor så tydligt är sjukt osäkra på sig själva. I detta fall tjejer. Dessa måste (!!) verkligen skrika ut hur snygga de är till alla som kan tänkas höra. Hela tiden.
"JAG ÄR SNYGGAST I VÄRLDEN! Fuck you som säger något annat, ni är bara avundsjuka!" när tjejerna i fråga egentligen står framför spegeln och rynkar på ögonbrynen över "felen" och faktiskt inte alls är så nöjda med sig själva varenda dag.

Människor med alldeles för bra självförtroende över huvud taget är ganska dryga. Jag tror att ökat självförtroende minskar självinsikten. Kanske är det därför dessa inte förstår hur uppenbart osäkra de verkar.
Det är inte attraktivt för fem öre med ett självförtroende som sträcker sig till skyarna. Nu menar jag inte att alla tjejer ska kuva sig, för visst kan man känna sig sjukt snygg ibland. Det är bara så fruktansvärt drygt att läsa, höra och se tjejer som tar alla chanser de får att påpeka allt det SNYGGA hos sig själva.

Jag däremot.. Jag är snyggast i världen! Allt på mig är så jävla snyggt och läckert! Skämt å sido, nu när det faktiskt känns tvärtom.


S I LOVE YOU

Imorgon är det min och hjärtats 13 månaders dag. Tiden går så overkligt fort ibland. Det känns inte som så länge. Jag kan inte vara mer än några timmar ifrån honom utan att det börjar skava av längtan. Blir fortfarande knäsvag när han skickar sina vackra SMS till mig varje morgon när han jobbar.

Oavsett hur mycket han än kan gå mig på nerverna (han vet väldigt väl var han ska sätta sina fötter) finns det ingen annan i hela världen som jag skulle vilja spendera mitt liv med.
Vi kan ta ett exempel: Jag kom hem förra torsdagen, visade mina nygjorda naglar och sa "visst blev jag tusen gånger mer kvinnlig nu?" Simon svarade "ja, det blev du verkligen" och såg med stora, allvarliga ögon på mig som om jag blivit en helt annan människa.
Hur kan man inte älska en sån mupp?

Men så ibland kan jag inte låta bli att le. Igår fick jag massage länge, länge av honom tills det värkte i hans händer. I morse fick jag ett SMS där det stod att jag skulle få det ikväll igen.
Är det inte så det ska vara? Va? Att bli behandlad som en prinsessa av någon man ser som sin prins.

SOM MIG

Jag lever. Min älskling tar så bra hand om mig så något annat vore konstigt. Jag har gjort fina naglar på salong, tränat och insett att jag har muskler som kan göra förjävla ont och dansat asset av mig på Birger.
Det är bara inte roligt att blogga just nu.

Tack till mina underbara vänner som förstår att jag Är såhär oviss när jag mår dåligt. Ringer ingenting eller jämt, vill prata om det hela tiden eller ingenting alls. Skrattar eller gråter.
Jag behöver inte förklara mig någon gång för er. När jag ringer igen får jag inga frågor om vad fan jag har varit. Krav är det värsta som finns när man mår skit. Tack för det, jag älskar er.

UTDRAG: MINNEN FRÅN FÖRR

"Nej nej nej nej nej.. Snälla.. Aj aj aj aj.."

Yrvaken kastar jag mig upp ur sängen. Vad var det där? Jag sätter mina nakna fötter mot det iskalla golvet. Går mot min dörr och öppnar den, tittar ut lite försiktigt och försöker att urskilja några ansikten i hallen. Jag hinner knappt tänka innan det börjar igen. "Nej nej nej.. Aj aj aj aj.."

Flickan i rummet bredvid mig har anorexia. Hon ser ut som ett streck bredvid vem som helst, och då väger jag ändå bara 40 kilo. Jag har hört att hon tränar i smyg på nätterna trots att hon inte får. Springer på stället, gör sit ups och armhävningar.
Hon blir alldeles förtvivlad om någon kommer på henne med det där. Hon skriker att det gör ont bara någon nuddar henne. Ansiktet skrynklas ihop som ett russin och tårarna sprutar. Jag önskar att jag kunde gråta som hon gör. Det skulle kännas så skönt efteråt.

Någon går fram till mig och leder in mig till sängen igen. Jag har svårt att sätta fötterna rätt och snubblar nästan. Någon försöker säga mig något men jag ser bara munnen röra sig långsamt. Jag tror att min hjärna valde att somna om redan när jag gick upp.
Framför mina ögon spelas en film i ultrarapid. Det spelar ingen roll om jag blundar eller inte. Den handlar om mig, sittandes ensam i ett kalt rum. Utan fönster eller dörrar. Väggarna blir mindre för varje andetag jag tar. Men jag blir inte rädd, det är inte det som skrämmer mig. Det är ensamheten.

En dag vill jag berätta om allt det här för mamma, tänker jag och gråter mig till sömns.


CIAO

Nu kommer det här bli lite osammanhängande men jag ska försöka..
Jag skrev att jag har lite ångest över att inte ha rört på mig på flera månader. Jag skrev dock inte hur mycket. Tyck vad ni vill nu men jag mår inte bra. Det är ingen jobbig dag idag, det här har jag gått inom mig länge.
Jag har alltid varit smal och fin, haft långt vacker hår och fin hy. Nu känns det som att den där vackra tjejen bara existerar på kort och är en skugga av det jag är nu. Och det syns i mina ögon.

Jag vet att man absolut inte ska väga mindre än vad kroppen mår bra av, det är inte dit jag vill nå. Jag menar inte heller att jag är tjock, trots att jag känner mig som ett jävla fetto. Jag vill bara må bra! Jag vaknar på nätterna och gråter, tycker inte om att ha tighta kläder och nu jag har tröttnat på det.

Det är inte Jag det här längre. Jag är snygg, jag mår bra, jag älskar att ha alla olika sorters kläder på mig! Någon förändring måste ske. Snart.

Därför har jag valt att inte blogga på ett tag (nu låter det som att jag leker stor-bloggare eller något) och ta hand om mig själv istället. Kanske slänga in en tung text om någonting helt annat än mig själv om det kliar i mina fingrar.
Min älskade, fina, underbara pojkvän ska hjälpa mig att träna från och med imorgon. Så att det går snabbt och blir bra. Så att jag trivs med mig själv igen. Och mår bra, det är det allra viktigaste.

So long!