NU FLYTTAR JAG

Hädanefter hittar ni mig här istället: http://erikssonelin.wordpress.com/

ARRIVEDERCI!

Jag funderar fortfarande. En ny era i mitt liv är på väg att ta fart. En ny brödskiva, som min mamma skulle uttryckt sig. (Obs! Internt!) Men jag har faktiskt bestämt mig nu och tro det eller ej men det är ett svårt beslut. Hur töntigt det än låter.

Det är dags att lägga den här bloggen bakom mig. Kanske göra en ny, kanske inte. En blogg med mer Elin och mindre ELIN, om ni förstår hur jag menar. En nedtonad version.

Den här sidan har hängt med sen jag var 16 år och även fast allt gammalt har raderats finns lite av den känslan kvar. Mycket av det följer efter som någon skugga även idag.
För hur många bryr sig egentligen om att jag har haft mina helvetesdagar? Att jag ibland känner mig ful vad jag än tar på mig? Nog finns ni men jag känner inte er alla. Verkligen inte.

Kanske känner någon igen sig i vad jag skriver om hur det är att vara Elin, 19 år, Uppsala. Kanske gottar sig någon i mina dippar och skrattar rått när det skiter sig.
Jag vet inte. Och ska jag vara ärlig så bryr jag mig faktiskt om det. DET är vad som grämer mig. Att det som är mitt innersta gäller mig och ingen annan förutom personerna jag älskar. Och så ska det få vara.

Nu ska jag fira 15 månader med min fina pojkvän och gratulera svärmor som fyller 49! Nästa gång vi hörs blir det på en ny plattform. Samma gamla Elin men med lite mindre bokstäver.

FLYTTA

Idag har jag och Simon varit på Ikea och köpt riktigt ROLIGA saker. Håll i er nu: Toaborste, durkslag, potatisskalare, vin/flasköppnare, salladsskål och tusen köksredskap. Vi håller på och fyller våra kartonger inför flytten i sommar. Hihi!
"Nu har vi ju typ allt till köket" sa vi när vi åkte hem förra svängen med bland annat vinglas, stekpannor och skärbrädor i lasten. Trodde vi, ja! Mikrovågsugn, kaffekokare, knivar och vattenkokare är visst bara förnamnet på vad vi måste köpa.

Så sitter jag här och googlar för att inspireras. Jag måste ha mörkbruna badlakan, duschbadlakan, handdukar och en duschmatta i samma färg. Benvitt duschdraperi och ett nytt badrumsskåp. För hu så fula orginalskåpen är i lägenheter..
Tvättställ, strykbräda, strykjärn, hatthylla och skoställ. Vitrinskåp, vardagsrumsmatta, taklampor och gardiner. Målarfärg till sovrummet, klickgolv till hallen och en stor, svart spegel i hallen á la Hemnes 799:- Ikea.

Sen kanske vi har kommit halvvägs...


JAG KAN

Nu är det bestämt - den första augusti blir det verkligen av! Jag har äntligen någonting att se fram emot, kämpa för, ett mål att nå. Det som faktiskt behövs för att en knepig liten tösabit som jag ska fungera ordentligt.
Jag är antingen eller. Antingen så glad att det spritter i hela kroppen eller så har jag hela världen på mina axlar. Ingen mellanmjölk här inte!

Fast vem sa att man måste vara på ett visst sätt egentligen? Vem sa att man måste vara perfekt för att livet ska trampa vidare och bli som man önskar? Jag tror inte på någonting sånt. Jag är ett livs levande bevis på att man kan göra precis tvärtom - och ändå vara riktigt, riktigt lycklig.

Igår när jag satt och grinade så att snoret rann bestämde jag mig för att åtminstone försöka. Jag ska försöka att vinna över mina hjärnspöken om att jag inte kan. Jag kan allt om jag så vill! Jag kan få andra att skratta, jag kan vara ensam med mig själv och tycka om det, jag kan strunta i om någon slänger en taskig kommentar i mitt ansikte. Och jag kan fan ha ett 9 till 5 jobb utan att låta mina berg-och-dalbaneliknande dagar gå ut över det.

Hör ni det allihopa? Och vet ni varför? För att jag vill.


SOM ETT STORT SVART HÅL

"Visst är det märkligt.. Hur långt jag än springer kommer jag inte undan mig själv när jag ligger där på natten. Vaknar till hastigt, som av en hög smäll, och känner svetten porla ner längs ryggen. Håret är klistrat mot pannan och hjärtat dunkar hårt. Ännu en mardröm som jag glömmer bort i samma sekund som jag vaknar.

Sen ligger jag där och grämer mig över alla saker jag någonsin har gjort fel, eller inte gjort alls. Jag minns när en djävulens avkomma fick mig att släppa taget om hela mitt liv och allting i det bara av att knäppa med fingrarna. Den där sjuka jävla människan, tänker jag och biter mig i underläppen för att inte skrika rakt ut.

Men det är längesen nu och även fast jag hann ångra mig tusen gånger stod jag inte bredvid henne på studentfotografierna. Jag var för trasig efter den sommaren. Jag orkade knappt fortsätta leva när jag kom hem från Marstrand. Jag orkade inte ens tänka.

Jag släppte min dröm om att skriva, mina tankar om att aldrig vara beroende av någon annan. Jag släppte min allra bästa vän och det kommer jag ångra tusen gånger om och om igen tills.. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte."



2010

Nytt år.. 2010.. Mina enda nyårslöften är att ta studenten och åka utomlands med Simon!

Idag är det pappa och Elin dagen. Vi ska äta sushi och gå på bio. Äntligen får jag se Avatar som Simon har vägrat att gå med mig på. Han har en stark vilja den där sötnosen.. Tänk att han snart fyller 20 år. Vad ger man sin pojkvän i tjugoårspresent? Ett restaurangbesök och ett presentkort på Systembolaget?