GLAD
Jag vet inte när jag sist kände att jag saknade någonting. När något fattades som inte gjorde mitt liv helt och fullständigt.
Jag har två fantastiska föräldrar att prata med och dela med mig av mina tankar med. Föräldrar som ställer upp, hämtar och skjutsar, tröstar och lyssnar, hjälper till om det behövs.
Jag har riktiga vänner som jag aldrig behöver skämmas inför oavsett hur läget är med mig, som jag kan träffa med mitt inre på utsidan utan att det är konstigt.
Jag har en pojkvän som jag knappt tycker att jag, Elin Isabella Eriksson, förtjänar därför att han är så oerhört bra. Han är pålitlig, ärlig och så pass fantastisk att jag inte bara ser honom som en pojkvän utan också en av mina bästa vänner.
Jag vill aldrig byta liv med någon, även fast det finns vissa inslag av negativa saker i mitt. Jag är alldeles för lycklig och har det alldeles för bra. Det fattas ingenting materiellt och absolut ingenting annat att fylla mitt liv med. Jag har sån tur.
Avslutning i nian
ADORE
Du har inte levt förrän du har funnit något värt att dö för
KANSKE
Den kryper längs golvet, väggarna och upp mot sängen. Den sitter i precis allting jag tar i, fastnar på mina händer och sprids genom hela min kropp. Varenda andetag skär i halsen och slår mot mitt hjärta så att det nästan rasar i bitar.
Ångest.
Jag skriver ett brev till en människa som betyder så mycket för mig, och det river upp stora sår inom mig när jag sätter ord på känslorna. Jag kan inte mer än börja på en mening innan det väller över kanterna och åt alla håll. Hur förklarar man att man inte är arg, utan ledsen och att man känner sig satt åt sidan men inte bortglömd?
Jag vet ta mig sjutton inte. Jag vet inte ens om jag tänker ge den här personen brevet.
Ångest.
Jag skriver ett brev till en människa som betyder så mycket för mig, och det river upp stora sår inom mig när jag sätter ord på känslorna. Jag kan inte mer än börja på en mening innan det väller över kanterna och åt alla håll. Hur förklarar man att man inte är arg, utan ledsen och att man känner sig satt åt sidan men inte bortglömd?
Jag vet ta mig sjutton inte. Jag vet inte ens om jag tänker ge den här personen brevet.
PMS
Jag är så lättretlig när jag är stressad. Enligt Simon är jag förstås lättretlig hela tiden, men då vet ju han vilka knappar han ska trycka på också.
Simon kallar mig bitter men gör ingenting annat än att slicka mig i öronen, nypa mig i kinderna, kladda i mitt ansikte osv. när jag bara har sju tabletter eller mindre kvar innan en ny karta Neovletta (p-piller) ska påbörjas. Jag lider inte av någon jätte-PMS men som för många andra kvinnor är beröring i ansiktet obehagligt och lättretlighet påtagligt.
En snabb fråga nu: Är det för mycket begärt av mig att be Simon hålla koll på mina piller, hur många det är kvar, så att han vet när han ska vara redo för åskväder?
Nu tappade jag tråden helt plötsligt.. Det jag ska komma till är såklart:
Min lillebror är duktigast (hur gramatiskt fel det än må låta - man kan säga duktigast, titta själva) av alla på att, helt omedvetet, göra mig fly förbannad stunder som dessa. Som nu till exempel, nu sitter han och spelar tv-spel med högt ljud, bas och hela skiten.
Pang pang pang pang pang BOOOOOOM pang pang pang pang pang! *Polissirener*
Jag har dessutom missat min tandläkartid av någon underlig anledning och eftersom att vi inte har någon micro än (pik till pappa) kommer det ta trehundra år innan kycklingen har tinats och är redo för tillagning!!!!!!!
Efter att ha läst det här förstår jag varför Simon valde att äta hemma, trots att jag nästan började gråta när han sa hej då och gick ut för att träffa Sebbe. Vilket vrak jag är, vilket jävla vrak jag är...
Oh dear PMS, how I love you!
Simon kallar mig bitter men gör ingenting annat än att slicka mig i öronen, nypa mig i kinderna, kladda i mitt ansikte osv. när jag bara har sju tabletter eller mindre kvar innan en ny karta Neovletta (p-piller) ska påbörjas. Jag lider inte av någon jätte-PMS men som för många andra kvinnor är beröring i ansiktet obehagligt och lättretlighet påtagligt.
En snabb fråga nu: Är det för mycket begärt av mig att be Simon hålla koll på mina piller, hur många det är kvar, så att han vet när han ska vara redo för åskväder?
Nu tappade jag tråden helt plötsligt.. Det jag ska komma till är såklart:
Min lillebror är duktigast (hur gramatiskt fel det än må låta - man kan säga duktigast, titta själva) av alla på att, helt omedvetet, göra mig fly förbannad stunder som dessa. Som nu till exempel, nu sitter han och spelar tv-spel med högt ljud, bas och hela skiten.
Pang pang pang pang pang BOOOOOOM pang pang pang pang pang! *Polissirener*
Jag har dessutom missat min tandläkartid av någon underlig anledning och eftersom att vi inte har någon micro än (pik till pappa) kommer det ta trehundra år innan kycklingen har tinats och är redo för tillagning!!!!!!!
Efter att ha läst det här förstår jag varför Simon valde att äta hemma, trots att jag nästan började gråta när han sa hej då och gick ut för att träffa Sebbe. Vilket vrak jag är, vilket jävla vrak jag är...
Oh dear PMS, how I love you!
DISCO!
Idag har jag varit på Gränby Centrum två gånger. Det är ovanligt för att vara mig, jag brukar inte orka det mer än kanske en gång i veckan. Jag gillar inte att trängas, stå i köer eller bli besviken över att det jag gillar inte finns kvar i min storlek fler gånger än nödvändigt.
Idag var det nödvändigt att gå dit två gånger och handla av en enda anledning:
Det är skiva på Birger imorgon, temat är disco och jag blir som en liten flicka igen. Disco! Disco! Bestämt bland mig och mina tre följeslagare är temat inte bara disco utan 70talsdisco! Jag ska ha en halv mikrofonfrisyr (luddig förklaring, jag vet), stora örhängen, stor ring, armband och starka färger på ögonlocken.
I'm on fire, med andra ord. Det kan inte bli för mycket! För att citera en blogg jag läser "less is never more" och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Vi ses på dansgolvet imorgon!
Idag var det nödvändigt att gå dit två gånger och handla av en enda anledning:
Det är skiva på Birger imorgon, temat är disco och jag blir som en liten flicka igen. Disco! Disco! Bestämt bland mig och mina tre följeslagare är temat inte bara disco utan 70talsdisco! Jag ska ha en halv mikrofonfrisyr (luddig förklaring, jag vet), stora örhängen, stor ring, armband och starka färger på ögonlocken.
I'm on fire, med andra ord. Det kan inte bli för mycket! För att citera en blogg jag läser "less is never more" och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Vi ses på dansgolvet imorgon!
SOLEN LYSER I MITT HÅR
Snart kommer min fina mamma hit och fikar i solen. Ibland saknar jag henne verkligen!
SIMON
Jag beundrar Simon. Han är en sån människa som jag själv vill vara, på nästan alla sätt. Han ger aldrig upp och är envis in i det sista tills det går hans väg. Vi kan ta ett exempel som är roligt för oss som känner honom:
Han spelar schack på Blip.se och han är verkligen dålig. Det absolut sämsta man kan vara är en narr och det är Simon, på alla hans tre användare. Trots detta ger han inte upp. Han må bli förbannad och så sur att han slår på knapparna men han fortsätter ändå att spela. Det är lite jävlaranamma i honom, en egenskap som tar folk till toppen.
Jag önskar att jag också hade lite av det där. Jag är envis, det kan jag inte förneka, men om det går emot min vilja för många gånger lägger jag av. Om jag inte får till mina texter på en gång raderar jag allting jag skrivit och om jag inte kan allting om någonting från början blir det oftast så att jag struntar i det helt istället.
Så är inte Simon och det är en av alla anledningar till varför jag tycker så mycket om honom.
Rita kan han också!
Han spelar schack på Blip.se och han är verkligen dålig. Det absolut sämsta man kan vara är en narr och det är Simon, på alla hans tre användare. Trots detta ger han inte upp. Han må bli förbannad och så sur att han slår på knapparna men han fortsätter ändå att spela. Det är lite jävlaranamma i honom, en egenskap som tar folk till toppen.
Jag önskar att jag också hade lite av det där. Jag är envis, det kan jag inte förneka, men om det går emot min vilja för många gånger lägger jag av. Om jag inte får till mina texter på en gång raderar jag allting jag skrivit och om jag inte kan allting om någonting från början blir det oftast så att jag struntar i det helt istället.
Så är inte Simon och det är en av alla anledningar till varför jag tycker så mycket om honom.
Rita kan han också!
<3
Jag älskar dig
I'M NOT DEAD.. YET
Jag. Vill. Aldrig. Flytta. Igen.
Den här helgen har bestått av att flytta, packa upp grejer och handla på Ikea. Mitt rum är typ klart (inte på långa vägar) och det står bara några ouppackade kartonger kvar i vardagsrummet (ungefär hälften) ...
Tar det aldrig slut? Jag har stått i vad som känns som flera år med köksprylar, kläder, sängkläder, småpyssel och så vidare men har fortfarande grejer upp till midjan. Jag vill inte gå ut i vardagsrummet men mamma kommer och hälsar på idag, så jag måste.
Jag är hur som helst stolt ägare av en (snart) hel HOPEN-serie! Nu fattas bara byrån och sen får alla komma och vara hur avundsjuka de vill.
Någonting jag tyvärr måste vänja mig vid är en lillebror som spelar elgitarr lite då och då. Gud, vad har jag gjort dig egentligen?
KONSTIGT
Fan vad jag hatar ytlighet. Man har 400 vänner på Facebook men hejar bara på hälften, om ens det. När jag mår dåligt och behöver prata finns det tre människor i den här världen som får lyssna. Tre är ingenting emot fyrahundra, men jag vill inte ha det på något annat sätt heller. Eller?
Jag förstår inte varför jag går omkring i den här tillvaron och letar efter någonting större, när det egentligen är andra saker jag värdesätter högre? Man är aldrig nöjd, inte jag i alla fall. Jag vill alltid ha roligare, jag vill alltid ha mer.
HEART YOU
Tack för att du finns Angelica.
I'M BACK
Jag vet inte vilka ni är som ger min blogg andra chanser hela tiden, trots att den faller i glömska lite då och då. Min blogg har återigen glömts bort, dessa fina dagar. Vi har inte haft såhär varmt på 200 år, medeltemperaturen har varit fyra grader varmare än normalt.
Valborg var trevlig och stabil som den bör vara för en nittonåring. Jag och Angelica möttes klockan tio och handlade kycklingsallad att ta med oss, sen träffade vi upp Lina och hennes tjejgäng i Ekomonikumparken.
Dagen förflöt som den ska en sista april med solsken och utomhusaktiviteter tillsammans med nära och kära. Jag hade på mig min nya klänning som jag älskar och lite senare träffade vi Sara och många fler hemma hos Carro!
Imorgon är det Simons skiva och jag vet vad jag ska ha på mig. Idag hämtade jag ut min fina, fina ring från Nelly och hade på mig den till ett par mjukiskläder.
Valborg var trevlig och stabil som den bör vara för en nittonåring. Jag och Angelica möttes klockan tio och handlade kycklingsallad att ta med oss, sen träffade vi upp Lina och hennes tjejgäng i Ekomonikumparken.
Dagen förflöt som den ska en sista april med solsken och utomhusaktiviteter tillsammans med nära och kära. Jag hade på mig min nya klänning som jag älskar och lite senare träffade vi Sara och många fler hemma hos Carro!
Imorgon är det Simons skiva och jag vet vad jag ska ha på mig. Idag hämtade jag ut min fina, fina ring från Nelly och hade på mig den till ett par mjukiskläder.