SOM ETT STORT SVART HÅL

"Visst är det märkligt.. Hur långt jag än springer kommer jag inte undan mig själv när jag ligger där på natten. Vaknar till hastigt, som av en hög smäll, och känner svetten porla ner längs ryggen. Håret är klistrat mot pannan och hjärtat dunkar hårt. Ännu en mardröm som jag glömmer bort i samma sekund som jag vaknar.

Sen ligger jag där och grämer mig över alla saker jag någonsin har gjort fel, eller inte gjort alls. Jag minns när en djävulens avkomma fick mig att släppa taget om hela mitt liv och allting i det bara av att knäppa med fingrarna. Den där sjuka jävla människan, tänker jag och biter mig i underläppen för att inte skrika rakt ut.

Men det är längesen nu och även fast jag hann ångra mig tusen gånger stod jag inte bredvid henne på studentfotografierna. Jag var för trasig efter den sommaren. Jag orkade knappt fortsätta leva när jag kom hem från Marstrand. Jag orkade inte ens tänka.

Jag släppte min dröm om att skriva, mina tankar om att aldrig vara beroende av någon annan. Jag släppte min allra bästa vän och det kommer jag ångra tusen gånger om och om igen tills.. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte."



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback