En kille kommer fram till mig och berättar att han är kär i mig. Jag bara tittar tomt på honom och svarar inte. "Är jag så ful", tänker jag, "så att Du kan komma fram till mig och säga sådär?"

En fejkblond, ful bimbo som känner min pojkvän försöker verkligen göra mig sur genom att titta snett på mig. Hon lyckas och jag ger henne onda ögat TILLSAMMANS med ett högt höjt ögonbryn. "Den du", tänker jag och surplar i mig drinken. 

Hälsar på folk, tar mig vidare. Hälsar igen. En kille jag känner sen högstadiet frågar vad jag gör nu för tiden och hur det går med allt, jag svarar artigt och ställer samma frågor tillbaka.

Han svarar att han jobbar som revisor. Bitchen i mig reagerar snabbt, vill slå honom på käften i form av att skämma ut honom. "Det krävs väl en liiite längre utbildning än knappt ett år för att bli revisor?" säger jag kallt och han vet varken vad han ska säga eller var han ska ta vägen. Paniken stiger i hans ögon och jag vill fråga honom om årsbokslut och koncernbokslut, men han går sin väg innan jag ens hunnit öppna munnen.

"Där satt den", tänker jag och strålar vidare i all elakhet.

En sak är i alla fall säker: Jag ska aldrig gå dit sådär pass nykter igen. Jag blir ett sånt jävla pretto då. Jag Måste vara lite tankad för att inte tänka på vad alla andra gör, hur tragiskt det än må låta.