ROSA BANDET
Idag köpte jag ännu en rosa bandet-grej. Guldfynd har fått in något armband med ett sött rosa bandet smycke på. Jag tänker på min mormor som tagit sig igenom bröstcancer och som än idag tampas med den förödiska sjukdomen. Jag vet inte hur många olika smycken jag har nu. Mest för att det är för välgörenhet. Vissa har jag givit bort som presenter.
Men. Det är något med alla trender med rosa bandet som gör mig lite sur. Alla som springer omkring med en rosa bandet-brosch på höstjackorna och kanske inte tänker på vad det egentligen betyder. Min mormor har fortfarande ont av den där skiten. En jädra trend, tänker jag och muttrar.
Men vad fasen gör det, tänker jag sen. En hel del av alla pengar som vi lägger ner på dessa smycken går ju faktiskt till forskningen som en vacker dag ska kunna hjälpa Alla som drabbas. Forskning som räddade min mormor.
Så köp alltsammans nu! Åtminstone ett armband som ju är så modernt. De är ju så fina och kostar Ingenting i jämförelse med ett liv.
Spring nu till Guldfynd!
FÖR KALLT FÖR ÅRSTIDEN
Min kropp ville helt enkelt inte gå upp i morse. Jag hade ställt klockan, planerat hela grejen med att först ta mig till Simon och sedan vidare till skolan. Gjort upp en tidsplan i huvudet och jag skulle komma perfekt till lektionen. Flyga in sådär "jag är stressad, det är jag nästan alltid, men jag har koll på läget och kommer i tid varenda gång"-stressad med andan i halsen och en kaffe i handen.
Istället vaknade jag tjugo minuter Efter att lektionen hade börjat. Men larmet då, tänkte jag. Det tjuter ju som om jag vore på en konsert. Jag har inget minne av att jag stängde av det.
Nej jag drar en egen slutsats. Det är helt enkelt För kallt för årstiden. Det ska man på tv igår dessutom. Och jag har ingen ordentlig höstjacka utan två snygga, lite kallare. Min kropp stängde av det där larmet i sömnen för att jag inte är redo för kylan än. Jag har helt enkelt ingen lust att trampa omkring i blöta, brandgula löv och hacka tänder.
Vi hörs nästa gång, som min mormor alltid kvittrar i telefonen när vi pratas vid. Så självklart, så mysigt. Det vet hon nog själv också. Min fina, älskade mormor.
Istället vaknade jag tjugo minuter Efter att lektionen hade börjat. Men larmet då, tänkte jag. Det tjuter ju som om jag vore på en konsert. Jag har inget minne av att jag stängde av det.
Nej jag drar en egen slutsats. Det är helt enkelt För kallt för årstiden. Det ska man på tv igår dessutom. Och jag har ingen ordentlig höstjacka utan två snygga, lite kallare. Min kropp stängde av det där larmet i sömnen för att jag inte är redo för kylan än. Jag har helt enkelt ingen lust att trampa omkring i blöta, brandgula löv och hacka tänder.
Vi hörs nästa gång, som min mormor alltid kvittrar i telefonen när vi pratas vid. Så självklart, så mysigt. Det vet hon nog själv också. Min fina, älskade mormor.
SO SICK
Jag är lite irriterad såhär på kvällskvisten. På det mesta om jag ska vara helt ärlig. Jag möttes av ett berg av disk här hemma och fick psykbryt. Gick lös på hela lägenheten och for omkring med dammsugaren som ett skott.
Sen kommer jag på att jag har läxa. Jag ska skriva om vilket betyg jag vill uppnå och motivera varför. Rynkar ögonbrynen. Skakar på huvudet. Höjer ögonbrynen. Är detta ett skämt?
Vem vill Inte uppnå ett MVG? Varför skulle man Vilja ha något sämre än det? Sen om man kanske inte riktigt kommer dit är ju frågan. Men att motivera varför.. Jag blir så trött.
Mitt i allt kommer jag och tänka på en grej som stör mig något fruktansvärt. Förlåt om någon nu tar illa upp men det är verkligen inte riktat till någon peronligen.
Människor som gör sig svåra. Förstår ni hur jag menar? Såna som strider mot det självklara, bara för att. Spelar lite mystiska, helt medvetet för att sticka ut. Kläder bryr jag mig inte så mycket om, alla får ju se ut hur de vill. Men när folk försöker göra sig märkvärdiga på ett udda sätt, då sätter branden inom mig igång.
Det var allt för ikväll. Tror jag. Det är ju inte direkt roligt att läsa mina irriterade texter så jag får nog stänga ner verksamheten tills imorgon.
ALL MIN KÄRLEK
Till mamma
Livet är en gåva och vi vet inte hur lång tid vi har på oss. När du inte längre finns här med mig, när dina steg tystnar, kommer jag uppskatta dig mer då? Finns det saker som jag inte kommer på förrän efteråt? Saker jag borde sagt, låtit dig veta, delat med mig av.
Jag önskar att jag en dag kan få ord på min uppskattning och hur mycket du påverkar mig. Att du driver mig till att gå framåt för att lyckas. Hur mycket jag älskar dig. Fläta samman orden så att du skulle förstå. Fast bara kanske, jag vet inte ens om jag själv förstår.
Jag är egentligen alldeles för självkritisk. Jag är säker på att det jag skriver aldrig skulle få någon att häpna och allra minst dig. Mitt språk är ju lika vardagligt som vilket regn som helst. Ibland önskar jag att jag kunde förmedla en enda känsla av det jag känner. En enda. Den villkorslösa, kravlösa, gränslösa kärleken som bor inom mig.
Det skulle falla sig så naturligt, gå ihop som ljuv musik. Orden skulle smaka sött i munnen, få håret att resa sig på armarna. Alla som någonsin har älskat skulle känna igen sig i mina kloka meningar.
Därför hoppas jag så innerligt att du får vara med mig länge, länge till. Så att jag kan växa och förbereda mig, så att allt det där en dag bara ramlar ur mig. Som ett vattenfall av allt det jag vill att du ska veta.
En vacker dag kommer jag lyckas berätta för dig hur mycket jag avgudar dig. Då kommer du känna dig änglalik. Precis så som jag ser dig. Just nu har jag bara inte så vackra ord.
All min kärlek
Från Elin
LYCKLIG
Helgen blev spännande. Tilde och jag släppte allt på dansgolvet och glömde bort att det finns någonting som heter morgondag. Jag luktade champagne och mitt huvud vägde 200 kilo när jag vaknade. Simon tvingade med mig till Mc Donalds och jag minns ingenting av hur jag kom dit.
Sensmoral: Drick inte mer än vad du klarar av att ta dagen efter.
Idag väntar en lugn dag med klassråd och psykologi. Mormor kan nog vänta sig besök av mig eftersom att Simon ska till Stockholm och titta på fotboll.
Titta ut nu.. Är ni inte lyckliga? Jag är. Så fantastiskt lycklig så att det känns i varenda liten nerv i kroppen!
HÖST
Mina läppar spricker. Hösten tågar in. Nya skor ska inhandlas imorgon. Ingen kommer ha snyggare än mig! Kanske, kanske den som köper likadana. Armband och guldig ögonskugga. Ge mig min bleka vinterhy nu, ge mig den bara! Jag som vägrar att sola solarium. Att åldras i förtid har aldrig varit hett.
Jag är kreativ som bara den och har gjort om en klänning. Nitar för 4 kronor styck, min allra tråkigaste "lilla svarta" och lite tålamod. Har aldrig sett en så värdelös klänning få så mycket liv på en timme.
Tänk att jag har det i mig ändå. Kreativiteten. Det finns alltså inte bara i huvudet utan i fingrarna också. För det är ju vad man Gör som räknas, inte det man har i huvudet. För det mesta.
Hösten kan vara min favoritårstid. Till och med rökning blir vackert när den hänger kvar i luften.
SVAR PÅ TAL
Nu har jag tagit bort "frågestund"-inlägget. Inte direkt konstigt. Den senaste kommentaren var droppen. Tänk att folk kan vara så jobbigt och uppenbart ouppfostrade. Men tjejer, som jag antar att det är, här har ni mina svar.
Onödig fråga ett: Varför döljer du inte dina ärr?
Svar: Varför ska jag göra det? Egentligen. Om någon nu tycker att det är jobbigt, obehagligt eller äckligt är det väl inget tvång att titta? Det finns andra ställen att lägga blicken i så fall.
Jag har väl ingen plikt att ha på mig långärmade tröjor när det är varmt bara för att vissa inte vet vad finkänslighet är. Titta inte om det nu är så himla jobbigt, och om ni har någonting som ni undrar över: Spit it out! Jag är jävligt duktig på att ge svar på tal. Om ni skulle vara spydiga eller tvärtom i era frågor skulle ni också få svar därefter.
Vet du förresten hur mycket det kostar att slipa eller använda laser för att ta bort ärr? Jag kan berätta för dig att det är Dyrt och att med båda mina armar stiger kostnaden rejält. Jag antar att du inte hade någon aning om det. Det känns inte som att du är någon som tänker efter innan du öppnar käften.
Onödig fråga två var anledningen till att jag tog bort inlägget.
Svar: Jag kan inte stå för någonting som han har gjort innan vi träffades. Det är helt och hållet hans val och jag kan inte ta ansvar för det. Sen om hälften av det du tror dig veta bara är skitsnack är ju en annan sak..
Vem du nu är och vad du nu har emot mig vet jag faktiskt inte. Varför du ska lägga dig i mitt förhållande känns bara löjligt när inte ens min mamma får göra det.
Vem du nu är och vad du nu har emot mig vet jag faktiskt inte. Varför du ska lägga dig i mitt förhållande känns bara löjligt när inte ens min mamma får göra det.
Men jag förstår om du är avundsjuk, för jag kan tänka mig vem du är och jag kan tänka mig att det är avundsjuka. Simon ser jättebra ut och behandlar mig som en prinsessa. Något du kanske saknar. Han har säkert varit ett svin förut men det är inte min bit att ta. Att han har förändrats till världens bästa pojkvän sen Vi träffades behöver väl inte sticka så mycket i ögonen?
Väx upp istället för jag antar att du är i min ålder, vilket förresten är helt otroligt. Skaffa dig ett liv och lägg dig inte i mitt. Du kommer aldrig åt mig genom skitsnack.
Screw you, nu ska jag duscha! Sen ska jag åka ner på stan och köpa skor.
ALL MIN KÄRLEK
Till den mest bergfasta punkten i mitt liv
2009
Ibland kan jag känna mig skjuten åt sidan, sviken och bortglömd. Jag saknar dig så att det gör ont i mig och undrar ofta Hur du kan vara lycklig som det är nu. Jag känner mig inte hel, det är en pusselbit som saknas, ett hål inom mig som skaver av längtan.
Jag har dagar då allting kommer ifatt mig, då jag inte kan stå ut med tanken på att vi har hamnat såhär långt ifrån varandra. Det är svårt att inte vara självisk när man inte vet var man ska vända sig. Men jag är inte arg på dig. Jag kan inte vara arg på dig.
Du gav mig så mycket under de där jobbiga åren, lärde mig att hur hårt jag än faller så hamnar jag snart på fötter igen. Du har tröstat och torkat tårar, ställt upp och sagt otaliga gånger att jag är vacker och unik – hur annorlunda det än må kännas.
Jag har kastat så mycket i ditt ansikte och du har fått utstå så mycket ont pågrund av mig. Du har blivit arg, så arg att du har sagt åt mig att dra åt helvete. Men vad trodde jag? Du är ju trots allt mänsklig och hur heroisk du än är i mina ögon vet jag med säkerhet att du inte är gjord av sten.
När det har varit som värst har du ändå alltid påmint mig om att det inte är lätt att förändras med förbundna ögon. Vad jag än har gjort och sagt har du aldrig kastat det tillbaka på mig i efterhand.
Hur skulle jag kunna vara arg på dig då?
Allt det där hände för så längesen. Det känns nästan som en evighet och jag har vuxit så mycket, blivit stark och klok. Det är många som vänder sig till mig när de har jobbiga perioder i livet just därför. Allt det är pågrund av dig, allt pågrund av att du har givit mig så pass mycket av dig själv.
Därför är det oklart för mig nu, hur ska jag kunna växa och fortsätta på samma spår när jag inte har dig att vända mig till? Vem ska jag kunna sätta mig bredvid och – nästan utan att behöva yttra ett ord – få svar på de frågor som jag grämer mig över?
Du har ju alltid funnits tillgänglig. Jag har aldrig behövt vänta på att få prata med dig och glömt bort vad det var jag ville säga när du väl står där. Kanske har det varit fel av mig att ta dig så pass för givet, för nu när våra liv har gått åt olika håll inser jag att det som är enklast att älska gör ondast att förlora.
Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig Varenda dag och att jag saknar dig. Jag är ledsen och det visar jag omedvetet ibland, men mest är jag arg på mig själv som då låter ilskan ta över.
All min kärlek.
Från Elin
Till den mest bergfasta punkten i mitt liv2009
Ibland kan jag känna mig skjuten åt sidan, sviken och bortglömd. Jag saknar dig så att det gör ont i mig och undrar ofta Hur du kan vara lycklig som det är nu. Jag känner mig inte hel, det är en pusselbit som saknas, ett hål inom mig som skaver av längtan.
Jag har dagar då allting kommer ifatt mig, då jag inte kan stå ut med tanken på att vi har hamnat såhär långt ifrån varandra. Det är svårt att inte vara självisk när man inte vet var man ska vända sig. Men jag är inte arg på dig. Jag kan inte vara arg på dig.
Du gav mig så mycket under de där jobbiga åren, lärde mig att hur hårt jag än faller så hamnar jag snart på fötter igen. Du har tröstat och torkat tårar, ställt upp och sagt otaliga gånger att jag är vacker och unik – hur annorlunda det än må kännas.
Jag har kastat så mycket i ditt ansikte och du har fått utstå så mycket ont pågrund av mig. Du har blivit arg, så arg att du har sagt åt mig att dra åt helvete. Men vad trodde jag? Du är ju trots allt mänsklig och hur heroisk du än är i mina ögon vet jag med säkerhet att du inte är gjord av sten.
När det har varit som värst har du ändå alltid påmint mig om att det inte är lätt att förändras med förbundna ögon. Vad jag än har gjort och sagt har du aldrig kastat det tillbaka på mig i efterhand.
Hur skulle jag kunna vara arg på dig då?
Allt det där hände för så längesen. Det känns nästan som en evighet och jag har vuxit så mycket, blivit stark och klok. Det är många som vänder sig till mig när de har jobbiga perioder i livet just därför. Allt det är pågrund av dig, allt pågrund av att du har givit mig så pass mycket av dig själv.
Därför är det oklart för mig nu, hur ska jag kunna växa och fortsätta på samma spår när jag inte har dig att vända mig till? Vem ska jag kunna sätta mig bredvid och – nästan utan att behöva yttra ett ord – få svar på de frågor som jag grämer mig över?
Du har ju alltid funnits tillgänglig. Jag har aldrig behövt vänta på att få prata med dig och glömt bort vad det var jag ville säga när du väl står där. Kanske har det varit fel av mig att ta dig så pass för givet, för nu när våra liv har gått åt olika håll inser jag att det som är enklast att älska gör ondast att förlora.
Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig Varenda dag och att jag saknar dig. Jag är ledsen och det visar jag omedvetet ibland, men mest är jag arg på mig själv som då låter ilskan ta över.
All min kärlek.
Från Elin
TRÅKIG TJEJ
Åh, vad redovisningen gick bra idag! Jag är så stolt över mig själv. Minns nästan ingenting för att jag var så skakig i benen. "Elin heter jag och jag är jättenervös. Det här är hemskt."
Imorgon är jag ledig! Jag ska sova länge och fika med Tilde. Varm choklad och geografiplugg. Storken it is.
IN EVERYTHING I DO
Jag vet att jag brukar ta saker för givet. Det är inte medvetet alla gånger och det är sällan jag tänker på det så som jag gjorde igår. Om jag är sur på Simon för någon småsak till exempel, och muttrar ett "hej då" när han ska iväg utan mig.
Tänk om han aldrig skulle komma tillbaka efter det?
Oväntade saker sker alldeles för ofta nu för tiden. Unga, friska människor går bort på så mystiska sätt. I dagarna dog en artonårig tjej i en olycka. Ingen hade en chans att säga varken adjö eller hur stor roll hon spelade i deras liv. Ingen kunde ju veta.
Tänk om det sista du säger till någon som du Älskar är ett surt hej då? Jag vill inte riskera det. Aldrig. Från och med nu ska jag alltid visa de som betyder någonting för mig att de är Underbara.
Jag skämdes lite igår när jag läste den här tjejens bästa kompis blogginlägg. För jag Vet att jag inte lever som hon önskar att alla gjorde. Om den här stunden är den allra sista: Hur skulle du då vara mot dina nära?
Jag fick tårar i ögonen vid blotta tanken på att Simon eller någon annan betydelsefull person i mitt liv bara skulle försvinna. Bestämde mig för att inte låta någonting bli osagt och att förmedla mina känslor till alla mina nära.
Gör mig en tjänst och ta aldrig någonsin något för givet.
Tänk om han aldrig skulle komma tillbaka efter det?
Oväntade saker sker alldeles för ofta nu för tiden. Unga, friska människor går bort på så mystiska sätt. I dagarna dog en artonårig tjej i en olycka. Ingen hade en chans att säga varken adjö eller hur stor roll hon spelade i deras liv. Ingen kunde ju veta.
Tänk om det sista du säger till någon som du Älskar är ett surt hej då? Jag vill inte riskera det. Aldrig. Från och med nu ska jag alltid visa de som betyder någonting för mig att de är Underbara.
Jag skämdes lite igår när jag läste den här tjejens bästa kompis blogginlägg. För jag Vet att jag inte lever som hon önskar att alla gjorde. Om den här stunden är den allra sista: Hur skulle du då vara mot dina nära?
Jag fick tårar i ögonen vid blotta tanken på att Simon eller någon annan betydelsefull person i mitt liv bara skulle försvinna. Bestämde mig för att inte låta någonting bli osagt och att förmedla mina känslor till alla mina nära.
Gör mig en tjänst och ta aldrig någonsin något för givet.
HEJ IGEN
Sakta men säkert kommer jag tillbaka. Jag har varit långt borta ifrån mig själv i några dagar, hjärnan och huvudet på olika ställen. Ibland krockar livet och man blir tom på ord.
Vad gör er glada? Vad får er att le? Berätta det för mig.
SOMEONE PLEASE CALL 911
Jag är en glad person. En positiv tjej med mungiporna pekandes uppåt för det mesta. Det finns dock en del saker som gör mig riktigt förbannad. Riktigt in-i-benmärgen-arg. Det är när folk går omkring och säger saker som inte stämmer. Påhittade, dumma saker. Anledning: För att få uppmärksamhet.
Folk som ljuger, förstör, inte kan stå för vad de har gjort i första hand. Folk som i nästa situation inte kan stå för vad de har ljugit ihop. Uppträder som småungar, som varken vet vad orden respekt eller hänsyn betyder.
Jag blir så förbannad när jag stöter på sånt. Men man blir luttrad med åren. Lite härdad. Tro mig. Man blir lika arg och besviken varenda gång, dock inte ens i närheten av något som heter förvånad.
Just nu är jag mer besviken på hur en 18 årig tjej kan sitta och sänka sig själv på ett sätt som är helt sjukt. Är orden "förlåt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för allt som har hänt" så väldigt svårstavade?
Uppenbarligen.
Det är svårt att leva i en värld av skitsnack, rygg-huggningar och förnekelse. Ännu svårare att inte bli likadan själv. Skaffa sig den där pansarhuden och sälja själen till något jag inte ens vet ordet på.
Var fan tog andan i det hela vägen? Sen när blev tjejer/kvinnor pakter emot varandra istället för tvärtom som det Ska vara? Berätta gärna för mig för jag vill inte leva på "..men ha dina fiender ännu närmare"-sättet och känna att jag är stolt över det.
Folk som ljuger, förstör, inte kan stå för vad de har gjort i första hand. Folk som i nästa situation inte kan stå för vad de har ljugit ihop. Uppträder som småungar, som varken vet vad orden respekt eller hänsyn betyder.
Jag blir så förbannad när jag stöter på sånt. Men man blir luttrad med åren. Lite härdad. Tro mig. Man blir lika arg och besviken varenda gång, dock inte ens i närheten av något som heter förvånad.
Just nu är jag mer besviken på hur en 18 årig tjej kan sitta och sänka sig själv på ett sätt som är helt sjukt. Är orden "förlåt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för allt som har hänt" så väldigt svårstavade?
Uppenbarligen.
Det är svårt att leva i en värld av skitsnack, rygg-huggningar och förnekelse. Ännu svårare att inte bli likadan själv. Skaffa sig den där pansarhuden och sälja själen till något jag inte ens vet ordet på.
Var fan tog andan i det hela vägen? Sen när blev tjejer/kvinnor pakter emot varandra istället för tvärtom som det Ska vara? Berätta gärna för mig för jag vill inte leva på "..men ha dina fiender ännu närmare"-sättet och känna att jag är stolt över det.
BAD
Jag har inte varit på något Internet-humör sen i fredags. Jag har försökt, men hur jag mår just för tillfället speglar sig för mycket i det jag skriver. Ingen pigg läsning direkt.
Nu måste jag fokusera på skolan och mig själv. Det förstår ni nog.
XOXO
Nu måste jag fokusera på skolan och mig själv. Det förstår ni nog.
XOXO
VARFÖR SKA DU KASTA PÄRLOR ÅT SVIN
Det är mörkt ute. Kallt. Andedräkten hänger kvar i luften, som ett rökmoln när han andas ut. Dags att ställa in ljudlös profil på mobilen, dags att Sluta Bry Sig. Ikväll ska han släppa allt och inta rollen som sig själv. Ett svin.
Hon vet ingenting egentligen. Hon vet inte att han har legat med andra bakom hennes rygg. Att han har kysst fler än så när hon inte har varit med. För det får hon aldrig vara. Kanske någon enstaka gång för att han ska kunna lirka henne runt sitt lillfinger ännu lite till. Även fast det är mer än vad han mäktar med.
Musiken hörs ända ut på gatan. Det ser ut att bli en lyckad kväll. Han tar av sig skorna, hälsar på grabbarna och slår sig ner i soffan. Öppnar en öl och känner stämningen sjuda i hans kropp.
Någon kommer från ytterdörren. Han tittar upp och ser Henne. Hennes blonda, yviga hår tillsammans med de där röda kinderna får någonting att tända till inom honom. Det gäller bara att hålla sig kylig tills det rätta tillfället infaller sig.
Han sliter med henne in på toaletten. Låser dörren och börjar kyssa henne. Gräver in fingrarna i hennes hår, rör vid hennes bröst. Stannar upp - tittar henne i ögonen och vet att han har lyckats. De har sex i duschen och en känsla av spänning tar över hans sinne. "Har inte du flickvän?" flåsar hon i hans öra. "Jo men jag ska göra slut så fort jag träffar henne igen." viskar han tillbaka.
Han vet inte om det själv men det lyser om honom. Ett osynligt sken omkring hans tomma hjärta. Skenet bedrar.
Han undrar inte vad hon gör ikväll. Flickvännen. Även fast hon förmodligen sitter hemma hos sin alkoholiserade mamma och vantrivs. Inte heller vad hon Ska göra, om hon nu skulle få en inbjudan. Det struntar han i, han vet att hon aldrig skulle svika. Aldrig någonsin. Hon är För fäst vid honom. Det kan han vara säker på.
"Gott nytt år!" skriver han i ett SMS men suddar och lägger telefonen i fickan igen. Vem försöker han lura? Han önskar henne ingenting. Hon vet inte om det än bara.
Han undrar inte vad hon gör ikväll. Flickvännen. Även fast hon förmodligen sitter hemma hos sin alkoholiserade mamma och vantrivs. Inte heller vad hon Ska göra, om hon nu skulle få en inbjudan. Det struntar han i, han vet att hon aldrig skulle svika. Aldrig någonsin. Hon är För fäst vid honom. Det kan han vara säker på.
"Gott nytt år!" skriver han i ett SMS men suddar och lägger telefonen i fickan igen. Vem försöker han lura? Han önskar henne ingenting. Hon vet inte om det än bara.
Hon vet ingenting egentligen. Hon vet inte att han har legat med andra bakom hennes rygg. Att han har kysst fler än så när hon inte har varit med. För det får hon aldrig vara. Kanske någon enstaka gång för att han ska kunna lirka henne runt sitt lillfinger ännu lite till. Även fast det är mer än vad han mäktar med.
Musiken hörs ända ut på gatan. Det ser ut att bli en lyckad kväll. Han tar av sig skorna, hälsar på grabbarna och slår sig ner i soffan. Öppnar en öl och känner stämningen sjuda i hans kropp.
Någon kommer från ytterdörren. Han tittar upp och ser Henne. Hennes blonda, yviga hår tillsammans med de där röda kinderna får någonting att tända till inom honom. Det gäller bara att hålla sig kylig tills det rätta tillfället infaller sig.
Han sliter med henne in på toaletten. Låser dörren och börjar kyssa henne. Gräver in fingrarna i hennes hår, rör vid hennes bröst. Stannar upp - tittar henne i ögonen och vet att han har lyckats. De har sex i duschen och en känsla av spänning tar över hans sinne. "Har inte du flickvän?" flåsar hon i hans öra. "Jo men jag ska göra slut så fort jag träffar henne igen." viskar han tillbaka.
När klockan slår tolv struntar han i att mobilen brummar och att det är hans flickvän som ringer. Det är inte hon som gäller just då. Det är det egentligen aldrig.
- "Varför hörde du inte av dig igår..?"
- "Nätet var överbelastat sa jag ju, du vet hur det brukar vara på nyårsafton."
...
- "Varför hörde du inte av dig igår..?"
- "Nätet var överbelastat sa jag ju, du vet hur det brukar vara på nyårsafton."
- "Du skrev inte ens gott nytt år vid tolvslaget..."
- "Nej jag vet, det gick inte fram när jag skulle försöka. Jag orkade inte stå där med mobilen i hundra år."
- "Okej.. Hade ni roligt i alla fall?"
- "Ja då. Det var en bra fest. Bara vi killar."
UTDRAG: MINNEN FRÅN FÖRR
Bussen mot Gotsunda skenade framåt. Tove satt bredvid mig och bättrade på läppglansen. Jag var nervös. Snart skulle vi kliva av, gåen bit i mörkret och ringa ett samtal. Hoppa in i en bil och åka iväg, vända oss bakåt och plocka upp två spritflaskor. Flytta på några stulna högtalare innan vi kom åt dem. Räcka fram pengarna till killen i framsätet. Stanna, kliva ut ur bilen och gå tillbaka till busshållplatsen.
Jag var alltid lika rädd. Tänk om killen skulle få för sig att plocka fram en kniv, kräva alla mina pengar och mobilen. Tänk om han och hans kompisar hade velat åka in i skogen och våldta oss. Vi var inte direkt några kroppsbyggare på den tiden, jag och Tove.
Tillbaka i Björklinge skulle allting i snabbt. Drink efter drink som jag idag skulle klassa som kattpiss. Då var det inte smaken som räknades. Det var någonting annat och jag vill inte minnas det även fast jag aldrig kommer glömma.
Snart stod han där. Mitt framför mig och han började skrika. "Din äckliga jävla hora! Vad gör Du här? Du är så jävla vidrig! Försvinn ur mitt hus! Dra åt helvete! Jag vet att du är en tjej men jag är Såhär nära på att slå dig. Du borde ta livet av dig istället. Jävla slampa!"
Någon stod bakom mig, höll ett hårt grepp om mina armar. Lät mig inte springa därifrån. Min dåvarande pojkvän var så feg att han inte vågade säga emot sin egen bror. Till slut gjorde jag mig fri.
Gräset slog emot mina bara ben. Jag sprang tills luften i lungorna tog slut och skrek allt vad jag orkade. Skrek ut hatet. Svor att Aldrig låta någon göra mig så ledsen igen. Stängde av den vägen in till mitt hjärta.
Jag satte mig ner och tittade ut över ängen. Frös men orkade inte tänka mer. Snart skulle solen gå upp.
UNDER MÅNEN
Åh jösses vad jag vill ta ett bad. Ett långt, varmt, ångande och doftande bubbelbad och bara ligga där i med tända ljus omkring mig. Läsa en bok eller lyssna på lugn musik. Bara koppla av. Har jag ett badkar?
....
....
Därför tänker jag kräva massage. Det är ju sånt man har pojkvänner till. Eller hur? Massage och en mjuk famn att ligga i. Jag blir alltid så pratglad av massage. Kan liksom inte sluta. Simon hänger på. Skrattar. Blir allvarliga. Ler. Fjantar oss. Pussas.
Kanske kunde vi åka iväg med bilen ikväll. Imorgon är det ju Ett År sen vi träffades igen för första gången. Simon hade precis tagit körkort och kom förbi mig på kvällen med bilen.. Se vad det blev av det! Vi åkte till Ulva kvarn i kolsvart mörker och pussades under månen.. Ååh jag vill aldrig vara utan honom!!
BILDER FRÅN BORLÄNGE
Kom tillbaka snart igen! :)
SKOLFOTO IDAG...
KILL ME!
FLY ME TO THE MOON
Nu är jag trött. Trött på en pappa som uppträder som en tonåring med ett oerhört dåligt humör. Trött på att inte bli tagen på allvar och att bli idiotförklarad när jag frågar en simpel fråga. Trött på att låsa toalettdörren, pressa tänderna mot varandra och hålla andan samtidigt som jag spänner varenda muskel i min kropp - för att inte skrika rakt ut och börja gråta.
Jag är skitförbannad. Då blir jag ledsen. Därför att jag inte förtjänar såna där saker 9 av 10 gånger. Jag är jävligt duktig egentligen, en sån där unge som man vill ha. Kan jag tänka mig. Jag är inte bara kvicktänkt och fullt duglig att konversera med på en vuxen nivå. Jag tvättar, diskar, städar och handlar. Möblerar om och håller fint. Piffar till det och försöker bidra med att vara en Glad Och Helt Fantastisk Dotter så ofta jag bara kan.
Och vad fan får jag för det? En jävla spark i skallen när jag redan ligger ner.
Jag är skitförbannad. Då blir jag ledsen. Därför att jag inte förtjänar såna där saker 9 av 10 gånger. Jag är jävligt duktig egentligen, en sån där unge som man vill ha. Kan jag tänka mig. Jag är inte bara kvicktänkt och fullt duglig att konversera med på en vuxen nivå. Jag tvättar, diskar, städar och handlar. Möblerar om och håller fint. Piffar till det och försöker bidra med att vara en Glad Och Helt Fantastisk Dotter så ofta jag bara kan.
Och vad fan får jag för det? En jävla spark i skallen när jag redan ligger ner.
FREUD
"Det finns en undermedveten avsikt i allt. Alla handlingar är meningsfulla."
Hmm.. Jag vet inte riktigt var jag ska ställa mig där. Jag tänker mest på misstag, det vi ångrar efteråt och önskar aldrig hade hänt. Det kan väl ändå inte vara avsiktligt? Vad tror ni?
DET BÄSTA MED HÖSTEN
ALL THE SMALL THINGS
En fin tjej i min klass har fått en rolig uppgift i skolan. Hon ska skriva några rader om någonting som har påverkat henne. Någonting som kanske har förändrat henne, gjort henne lycklig och som håller i sig än idag. Någonting som kanske har satt sina spår i själen.
Jag har så tråkigt vid datorn nu för tiden, det finns nästan ingenting att läsa om i alla tusentals bloggar. Det är detsamma i varenda en. Kläder, smink, fest.. Ni vet hur det brukar se ut.
Därför skulle det vara så roligt om ni berättar för mig om någonting som har påverkat er. Bara någonting litet, eller om ni vill avancera! Anonyma kommentarer går finfint. Så berättar Jag för Er sen. :)
Jag har så tråkigt vid datorn nu för tiden, det finns nästan ingenting att läsa om i alla tusentals bloggar. Det är detsamma i varenda en. Kläder, smink, fest.. Ni vet hur det brukar se ut.
Därför skulle det vara så roligt om ni berättar för mig om någonting som har påverkat er. Bara någonting litet, eller om ni vill avancera! Anonyma kommentarer går finfint. Så berättar Jag för Er sen. :)
GÅRDAGENS NUMMER 1
Det som fick Michael Jackson vända sig i graven:
FIT FOR FIGHT.. NOT
Många brukar beskriva i bilder hur de mår dagen efter. Ni vet, en bild säger mer än tusen ord och dagen efter har man kanske inte ork till att måla upp en självömkans beskrivning. Orkar inte låtsas som att man har kvar alla hjärnceller.
Mitt huvud vill på allvar sprängas idag. Proppfullt med Gud vet vad och det vill ut. Liksom dunkar mot ögonhålorna. Och ja mamma, jag vet att detta är självförvållat. Det vet jag mer än väl..
HEJ PÅ ER!
Snart strejkar jag, hörrni! Ni blir fler och fler men kommenterar ändå inte. Tänk så tråkigt för mig som lägger ner tid på vissa inlägg för att det ska bli bra.
Vilka är ni? Är jag mega-dålig på det här eller är det roligt att läsa? Vad ska jag skriva om, vad ska jag lämna åt sidan? Ska jag fortsätta att skriva alls? Hoho?
Det var (nästan) roligare när ni var elaka mot mig, då visade ni ju ändå att ni fanns! Jag har knappt fått en enda kommentar om att jag har gått upp i vikt, det som det nästan bara var prat om förut. Min vikt, alltså. Bara några få angående mitt nya, ljusa hår och ett par stycken om att jag skriver fint. Tack förresten för alla såna kommentarer, det känns i hjärtat.
Någonting måste ni väl tycka om det jag skriver ibland? Spontana reaktioner. Var mina nya vantar fula? Säg det helst inte i så fall för de var dyra.. Är det någon som undrar någonting om mig? Fråga! Alla kommentarer räknas och jag svarar på allt.
Det var (nästan) roligare när ni var elaka mot mig, då visade ni ju ändå att ni fanns! Jag har knappt fått en enda kommentar om att jag har gått upp i vikt, det som det nästan bara var prat om förut. Min vikt, alltså. Bara några få angående mitt nya, ljusa hår och ett par stycken om att jag skriver fint. Tack förresten för alla såna kommentarer, det känns i hjärtat.
Någonting måste ni väl tycka om det jag skriver ibland? Spontana reaktioner. Var mina nya vantar fula? Säg det helst inte i så fall för de var dyra.. Är det någon som undrar någonting om mig? Fråga! Alla kommentarer räknas och jag svarar på allt.
XOXO
NEWS: BOOMERANG
Bang! En Bomebomerang. Dam-di-dam-dam-di-dam-di-dam-dam!
UTDRAG: MINNEN FRÅN FÖRR
Jag blev så tagen idag i skolan. Det grep tag om mig. Jag slungades tillbaka fyra år i tiden och kunde inte fokusera. För tänk. Tänk hur Ont det gjorde, hur jag inte kunde sluta göra mig själv illa.
Det är inget problem för mig att prata om men jag gör det väldigt sällan. Det har inte påverkat mig på något bra sätt alls. Bara lämnat fula spår efter sig.
Jag stod framför spegeln, såg in i mina röda ögon och undrade var det egentligen gick snett från allra första början. Väl nere på botten är det svårt att ta sig upp. Hur stark man än är. Det är på ett sätt så enkelt att vara svag och deprimerad. Det finns inga krav då, man Behöver inte göra någonting.
Det enda jag egentligen behövde göra var att möta mig själv för att bli bättre. Men jag flydde. Det kände jag i varenda liten nerv. För det var det enda jag var kapabel till. Jag orkade och ville inte möta det som gjorde ont inom mig. Istället flyttade jag smärtan till ett annat ställe där jag åtminstone kunde kontrollera den. Trodde jag.
Jag såg på mig själv. Alldeles för smal och blek, nästan vit i ansiktet. Livlösa ögon och fula, stora, tjocka sår på armarna. Den lilla gnista av liv som fanns kvar i mig hade gömt sig väl. Var fanns Elin någonstans, var hade hon försvunnit? Hallå?
"Du kan inte fly längre, Elin."
Jag bestämde mig just den sekunden. Det där var sista gången. Jag skulle inte ens nypa mig själv en gång till. Inte ta en enda sömntablett till om jag så skulle ligga och skrika efter dem. För om jag inte ställde mig upp och mötte mina problem med en gång skulle jag vara död inom en kort tid. Om jag inte stod ut med att ta det onda och sluta fly i att göra mig illa.. Då skulle jag tappa all verklighetsuppfattning och slänga mig ner för bron över E4:an.