IT IS YOU

SNYFT
Nu till problemet: Igår började jag bli hängig redan på stan. Istället för att vara hemma och vila ville jag (såklart!?) se bion med Simon. Inte bra, inte bra.
Jag har en halsmandel som är tre-fyrdubbel så stor som den andra just nu. Jag har alltså sjukt ont i halsen. När ska alla förstå att jag behöver ta bort de där jävlarna? Jag får alltid så fruktansvärt ont i min hals.. :(
Krya på mig!
SHINE ON

RESULTATET
Som tur är har jag en så fin pojkvän. Fina, älskade Simon. Som kommer hem efter jobbet med skagensmörgås, godis och fruktsoppa till sin mer-död-än-levande flickvän.
VACCINATION

408 DAGAR AND STILL GOING STRONG
Jag saknar dig och känner mig ensam efter bara en liten stund ifrån dig. Vill att du ska vara här och skratta åt saker med mig. Fnissa, skämta med varandra, pussas och kramas.
Jag upprepar: Vad vore jag utan dig?

VÄNTA LITE NU..
Jag vill först fråga en sak till Dig som kommenterade mitt tidigare inlägg: Är det inte Du som dömer Mig, när du drar slutsaten att jag är en liten elak jävel som dömer alla på förhand?
Jag tycker att det är fruktansvärt roligt med stereotyper. När jag har roligt åt dem betyder inte det att jag gör mig rolig över någon särskild person. Snarare tanken på att någonting, för det mesta, är på ett visst sätt.
Nu till det sista.
Jag vill stryka under att jag är fruktansvärt svartsjuk, men att jag väldigt sällan visar det för andra och speciellt inte för min pojkvän. Det är ingenting som jag är stolt över, därför försöker jag att inte vara det. Jag tycker att svartsjuka är fult och förstör förhållanden mer än vad det gör gott.
Vad jag vill komma till är att jag är otroligt ironisk men för det mesta glad och positiv. (Jag kan vara förbannat elak och bitchig ibland också. Det är absolut inget jag sticker under stolen med.) I den här bloggen försöker jag visa mig som jag är; ironisk och djup. Det är tråkigt att vissa av er tar det som storhetsvansinne och/eller att jag bara är elak.
SO WHAT
För kräva något i verkliga livet kan man ju inte göra, allra minst i sängen. Det är ju vad hon har jobbet till. Där kan hon få utlopp för alla sina aggressioner.
Jag är så dödstrött på människor. Folk har verkligen ingen skam i kroppen. Killar som känner min pojkvän kommer fram till mig på krogen och fiskar, tjejer som mycket väl vet vem jag är fnittrar och blir alldeles till sig när de pratar med Simon.

PRETTO
Jag går direkt till utebaren och beställer en drink när vi kommer dit. Förfäras över hur en tjej bokstavligt talat hänger på en kille och nog säkert vill att han ska bjuda henne på dricka. Hans hållning är stel och han verkar fruktansvärt obekväm i situationen. Stackarn.
En fejkblond, ful bimbo som känner min pojkvän försöker verkligen göra mig sur genom att titta snett på mig. Hon lyckas och jag ger henne onda ögat TILLSAMMANS med ett högt höjt ögonbryn. "Den du", tänker jag och surplar i mig drinken.
Hälsar på folk, tar mig vidare. Hälsar igen. En kille jag känner sen högstadiet frågar vad jag gör nu för tiden och hur det går med allt, jag svarar artigt och ställer samma frågor tillbaka.
En sak är i alla fall säker: Jag ska aldrig gå dit sådär pass nykter igen. Jag blir ett sånt jävla pretto då. Jag Måste vara lite tankad för att inte tänka på vad alla andra gör, hur tragiskt det än må låta.
LYCKLIG TJEJ
Idag vill jag kapa av en bit av håret. Klippa lite snelugg. Vi får se hur det går med min onda handled. Jag har fått ta en Citodon (junkie) och har lindat hårt runt handen för att minska risken att vrida den snett. Då skriker jag rakt ut och Simon blir inte riktigt så glad som man kan tro..
Jag ska plocka mina ögonbryn idag också som jag för tillfället gör om. Börja forma dem lite. Lite tjockare ögonbryn är trots allt snyggast oavsett ansiktsform. Tycker jag.

ALL MY LIFE
6 år senare sitter jag här och lyssnar på samma låt som jag gjorde då. Känner exakt samma sak, blir 13 år igen och fnissar bara av att tänka på honom.
Simon Erlandsson och Elin Eriksson.. Det är lite gulligt när man tänker på det. Om man tänker på hur små vi har varit tillsammans och testat gränser på varandra. Om man tänker på alla minnesbilder som finns kvar i mitt huvud. Saker vi gjorde, det där leendet, ögonen..


MINA NAGLAR :)


PRODUKTER
Foundation: Forever, Sonya foundation, 350 kronor
Mascara: Lancôme, Hypnose, ca 300 kronor
Läppbalsam: Forever, Aloe Lips, 45 kronor
Parfym: Love Etc, Bodyshop, 300 kronor
SENSATION WHITE

ALL WE CAN DO IS KEEP BREATHING

ÅH!
Människor med alldeles för bra självförtroende över huvud taget är ganska dryga. Jag tror att ökat självförtroende minskar självinsikten. Kanske är det därför dessa inte förstår hur uppenbart osäkra de verkar.
Jag däremot.. Jag är snyggast i världen! Allt på mig är så jävla snyggt och läckert! Skämt å sido, nu när det faktiskt känns tvärtom.

S I LOVE YOU
Oavsett hur mycket han än kan gå mig på nerverna (han vet väldigt väl var han ska sätta sina fötter) finns det ingen annan i hela världen som jag skulle vilja spendera mitt liv med.
Men så ibland kan jag inte låta bli att le. Igår fick jag massage länge, länge av honom tills det värkte i hans händer. I morse fick jag ett SMS där det stod att jag skulle få det ikväll igen.
SOM MIG
Det är bara inte roligt att blogga just nu.
UTDRAG: MINNEN FRÅN FÖRR
"Nej nej nej nej nej.. Snälla.. Aj aj aj aj.."
Yrvaken kastar jag mig upp ur sängen. Vad var det där? Jag sätter mina nakna fötter mot det iskalla golvet. Går mot min dörr och öppnar den, tittar ut lite försiktigt och försöker att urskilja några ansikten i hallen. Jag hinner knappt tänka innan det börjar igen. "Nej nej nej.. Aj aj aj aj.."
Flickan i rummet bredvid mig har anorexia. Hon ser ut som ett streck bredvid vem som helst, och då väger jag ändå bara 40 kilo. Jag har hört att hon tränar i smyg på nätterna trots att hon inte får. Springer på stället, gör sit ups och armhävningar.
Hon blir alldeles förtvivlad om någon kommer på henne med det där. Hon skriker att det gör ont bara någon nuddar henne. Ansiktet skrynklas ihop som ett russin och tårarna sprutar. Jag önskar att jag kunde gråta som hon gör. Det skulle kännas så skönt efteråt.
Någon går fram till mig och leder in mig till sängen igen. Jag har svårt att sätta fötterna rätt och snubblar nästan. Någon försöker säga mig något men jag ser bara munnen röra sig långsamt. Jag tror att min hjärna valde att somna om redan när jag gick upp.
Framför mina ögon spelas en film i ultrarapid. Det spelar ingen roll om jag blundar eller inte. Den handlar om mig, sittandes ensam i ett kalt rum. Utan fönster eller dörrar. Väggarna blir mindre för varje andetag jag tar. Men jag blir inte rädd, det är inte det som skrämmer mig. Det är ensamheten.
En dag vill jag berätta om allt det här för mamma, tänker jag och gråter mig till sömns.
CIAO
Jag vet att man absolut inte ska väga mindre än vad kroppen mår bra av, det är inte dit jag vill nå. Jag menar inte heller att jag är tjock, trots att jag känner mig som ett jävla fetto. Jag vill bara må bra! Jag vaknar på nätterna och gråter, tycker inte om att ha tighta kläder och nu jag har tröttnat på det.
Det är inte Jag det här längre. Jag är snygg, jag mår bra, jag älskar att ha alla olika sorters kläder på mig! Någon förändring måste ske. Snart.
Därför har jag valt att inte blogga på ett tag (nu låter det som att jag leker stor-bloggare eller något) och ta hand om mig själv istället. Kanske slänga in en tung text om någonting helt annat än mig själv om det kliar i mina fingrar.
So long!