En timme gick och det började dunka lite lätt i armen. Sköterskan sa att jag skulle känna av den muskeln så jag tänkte inte så mycket på det. Fortsatte att titta på tv.

Sen började jag bli hängig, yrslig, trött och darrig. Fick ont i hela kroppen och smärtan i armen skenade iväg. 10 av 10 på "kan du säga mellan 1 och 10 hur ont du har"-skalan. Rummet blev vimmelkantigt och timmarna gick utan förbättring. Sen däckade jag. Och här sitter jag, nästan 30 timmar efter, och mår skit.

Som tur är har jag en så fin pojkvän. Fina, älskade Simon. Som kommer hem efter jobbet med skagensmörgås, godis och fruktsoppa till sin mer-död-än-levande flickvän.