THE LIGHTS UPTOWN
Idag är det svårt att plugga. Jag har tusen saker i huvudet och ett alldeles för svårt ämne att skriva om. Blandade känslor. Jag är hur lycklig och glad som helst över att jag har en så fin pojkvän och att jag har fått spendera ett helt år med honom. Tänker också på min fina, älskade mormor som inte förtjänar smärta. Det har hon aldrig gjort.
Så, det är lite problem med att fokusera på ett halvtomt Word-dokument och försöka lägga ner sin själ i någonting när själen är på andra håll..
Så, det är lite problem med att fokusera på ett halvtomt Word-dokument och försöka lägga ner sin själ i någonting när själen är på andra håll..
Jag måste dela upp dagen. Kanske kan jag sitta och gråta nu när Simon jobbar och torka tårarna innan han kommer sen för att sen var fint sminkad och überlycklig. Skämt å sido.
Det känns så falskt att vara glad bara, även fast det spritter i kroppen av total lycka, när någon man älskar ligger på soffan och har ont.
Fast mormor vill nog ingenting annat. Hon har ju lärt mig att dra på smilbanden även i de allra värsta situationer och göra det bästa av vad vi har. Upprepa orden "allting ordnar sig snart" i sitt huvud och tro på det. Tänka att man ju faktiskt kan Gå och att man ska vara tacksam för det.
Jag kan gå. Jag är tacksam. Men fan mormor, jag älskar dig och det värker i hjärtat när världen vänder ryggen emot dig. Det kan jag inte hjälpa.
Kommentarer
Postat av: Anonym
man kan inte alltid välja hur man ska må. hoppas din mormor mår bättre snart!
Trackback