Jag vet inte när jag sist kände att jag saknade någonting. När något fattades som inte gjorde mitt liv helt och fullständigt.
Jag har två fantastiska föräldrar att prata med och dela med mig av mina tankar med. Föräldrar som ställer upp, hämtar och skjutsar, tröstar och lyssnar, hjälper till om det behövs.
Jag har riktiga vänner som jag aldrig behöver skämmas inför oavsett hur läget är med mig, som jag kan träffa med mitt inre på utsidan utan att det är konstigt.
Jag har en pojkvän som jag knappt tycker att jag, Elin Isabella Eriksson, förtjänar därför att han är så oerhört bra. Han är pålitlig, ärlig och så pass fantastisk att jag inte bara ser honom som en pojkvän utan också en av mina bästa vänner.

Jag vill aldrig byta liv med någon, även fast det finns vissa inslag av negativa saker i mitt. Jag är alldeles för lycklig och har det alldeles för bra. Det fattas ingenting materiellt och absolut ingenting annat att fylla mitt liv med. Jag har sån tur.

Avslutning i nian