Fan vad jag hatar ytlighet. Man har 400 vänner på Facebook men hejar bara på hälften, om ens det. När jag mår dåligt och behöver prata finns det tre människor i den här världen som får lyssna. Tre är ingenting emot fyrahundra, men jag vill inte ha det på något annat sätt heller. Eller?

Jag förstår inte varför jag går omkring i den här tillvaron och letar efter någonting större, när det egentligen är andra saker jag värdesätter högre? Man är aldrig nöjd, inte jag i alla fall. Jag vill alltid ha roligare, jag vill alltid ha mer.