LIFE IS A SONG
Idag hör jag ljuden dovt i bakgrunden. Nu släpper stressen, det känner jag ända ner i tårna. Jag har såna där muskelryckningar i vänster öga som jag brukar få när jag stressat länge. Riktigt obehagligt.
Den här helgen har jag lyckats göra fint i vardagsrummet. Jag brukar få ut mina aggressioner genom att möblera om och städa. Så var det inte den här gången. Jag behövde bara få fint omkring mig. Ordning. Det jag inte har i mitt huvud kan jag i alla fall ha i vardagsrummet.
Sen mår jag illa. "Nej älskling jag vill inte ha frukost"-illa. Det blir så när man har lite för roligt dagen innan. Jag är så klen. Blir fnissig av nästan ingenting och mår som fan nästa dag. Varenda gång. Utan undantag.
Idag väntar mamma. Det är längesen vi sågs nu och jag skulle behöva låna en klänning av henne. Skulle behöva låna mycket av henne egentligen. Ett leende, några skratt och en säck med goda råd. Jag kanske lämnar jackan hemma. Om jag stannar länge skjutsar hon mig hem då.
Kommentarer
Trackback