I skrivande stund sitter jag och funderar. Jag måste verkligen bli en bättre människa! Det är inte så att jag är elak och får andra att må dåligt, jag skulle snarare vilja påstå att det är tvärtom. Nu lät jag sådär självgod igen men må så vara då!

Bland det roligaste jag vet är nämligen att titta på folk. När jag ser någon som ser aningen annorlunda ut kan jag spåra ur totalt. Han/hon får snabbt en väldetaljerad personlighet av mig, en favoritsyssla, en egen röst och ett arbete. Kanske härmar jag personen i fråga när denne t ex. har fredagsmys med sin pojkvän. Det är ju urlöjligt att jag tycker något så fånigt är så roligt!

Om någon högre makt nu ser mig ligger jag nog inte värst bra till. Jag skulle vilja vara mer godhjärtad i alla lägen. Inte prata om folk jag aldrig tidigare har sett, inte skratta åt fula outfits på stan. Vara snäll, helt enkelt. Genom-rar och sådär patetiskt gullig att man bara vill strypa mig. Guds bästa barn.

Hur nu det ska gå till.