ODD
Igår bara stod hon där. Mitt framför mig med exakt samma uppsyn som för tre år sen. Lite sorgsna ögon men så otroligt förtroendeingivande. Klädstilen var densamma, de mysiga tofflorna (var hittar hon dem allihopa egentligen?!) satt där de alltid gjort och så de där jättelånga ögonfransarna.
En vilt främmande person som vet precis alla mina djupaste hemligheter. Det värsta och bästa av mig. Hon har hört allt. Allt från de allra tyngsta till de mest banala samtalsämnen.
Hon vet precis vilka enorma problem jag har haft med vissa killar under mina tonår, hon har sett hur jag har åkt upp och ner i min berg-och-dal-bana. Allt.
Jag gömde mig bakom mormor, ville inte visa mig. För tänk, hon har hört mig säga "sen hånglade jag med honom ändå, samma kväll som med honom" och blandat det med en tårfylld historia om alla elaka tjejer som snackade skit om mig efteråt.
Hon antecknade hela mitt liv i ett brungult block.
Sen kom jag på det. Det liksom slog mig när jag hukade mig lite diskret bakom min korta mormor. Hon minns mig säkert inte. Jag menar, hur många som mig har hon inte träffat under åren som har gått? Klart att jag har suddats ut där någonstans.
Jag sträckte på mig och gick framåt. Som i ett trollslag vände hon sig om och jag såg i hennes ögon att jag inte hade försvunnit. Sen log hon.
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag ville bara säga att du skriver otroligt bra. Jag började till och med gråta och fick gåshud av att läsa det här (kanske delvis pga PMS men ändock). Fortsätt skriva så som du gör här... Du berör.
Postat av: Elin
Men gud tack så hemskt mycket! Hjälp vad glad jag blev av den kommentaren! Tack igen, så väldigt väldigt mycket!
Trackback