Säckig hållning och stapplande gång - jag ville inte gå upp ur sängen idag. Och jag vill inte skriva blogg. Jag avskyr att vara negativ och att ni som läser ska få se min negativa sida. För jag är inte sån. Jag är glad, skrattar mycket och ofta och är jättebra på att prata om det mesta.
Jag tror alltid att jag kan hoppa över mina dåliga dagar men egentligen skjuter jag dem bara framför mig. Så igår kom det som en tsunami ostoppbart emot mig och fyllde mina lungor med vatten tills jag inte kunde göra annat än att gråta.

Jag har tur som har min fina pojkvän och att han är det han är. Det är otroligt att man fortfarande upptäcker nya och underbara sidor hos en person man snart har spenderat ett helt år med. Lite smått häpen blev jag men evigt tacksam och överlycklig. Såna stunder känner jag ännu mer att jag verkligen har hittat rätt.

Keep your mind occupied. Idag har jag städat hela lägenheten och organiserat mitt sängbord. Det är en utmaning ingen tar sig an frivilligt. Snart kommer Simon och Lina. Med ett gott skratt förhoppningsvis. Jag behöver några såna idag!