Nu är jag på riktigt dåligt humör. Jag avskyr när mina planer krossas i småbitar. Struntsamma om det gäller en hockeymatch - jag har i alla fall knycklat ihop papper och kastat dem på särskilt utvalda föremål för att dämpa min ilska, dock utan några positiva resultat.
Jag tittar på mormors katt och inser vilket helvete jag befinner mig i egentligen. Det är fan inte enkelt att vara människa. Tänk att bara få äta, leka, sova och ändå få höra hela tiden hur underbar man är? Fem extrakilo är liksom vad man jagar och inte flyr ifrån.

Någonting som gör mig ännu mer arg idag är när människor använder undertryckt nedvärdering i meningar som t ex. "guuud vad roligt för dig/er/henne, det här kommer bli jättebra! Vad glad jag är för din/er/hennes skull!"  när båda parter mycket väl vet om hur skönt det skulle vara att istället smälla till varandra på käften. Riktigt hårt, ni vet?
.. När det där negativa och bitchiga budskapet förs fram så jävla bra: Jag hatar dig, du är värdelös, jag skiter i dig och fejkar gärna fram det här leendet tillsammans med någon glad mening som du vet att jag inte menar, bara för att du ska förstå det ännu bättre.

Wow.. Nog för mig idag. Jag ska tänka på andra saker nu, typ äppelkaka. Min mormor är den finaste som finns.
Jag hatar Simon en smula för att han kommer se matchen ikväll. Jag vet inte ens varför jag fick detta begär att se den nu, antagligen för att jag inte får. Får-skalle.
Cigaretter, stavas det och I'm out of here! Hej då.