Jag mår så himla bra. Jag har inte mått såhär bra på länge och det är sant. Ibland känner jag bara för att vika mig och strunta i att jag är starkast i hela världen, men det hinner aldrig gå så långt. Jag kan inte föreställa mig hur det kommer kännas när allt är över. Det gör luften lite svårare att andas, men det måste gå och jag måste lugna ner mig med att tänka så mycket.

Sara skulle mörda mig om hon visste att jag satt här nu. Hon hämtar mig klockan ett för fika på Waynes och jag har inte ens dragit en hårborste genom håret än. Sara är nästan den absolut bästa att rådfråga, hon är så lugn i sig själv och står alltid på sin egen sida oavsett vad det gäller. Ärlig och rak utan att ändra på någonting bara för att hon vet vad jag tycker. Idag behöver jag massvis, och då menar jag verkligen massvis, med råd från Sara.

Nu ska jag dra en mössa över huvudet, inse att det inte passar mig och ändra till att sätta upp håret. Jag vill ha en ny jacka. Tänk att jag är en sån jävla mästare på att sega. Nu är klockan tio i ett. Fy fan.

Måste avsluta med det roligaste jag hörde igår, minns inte vilket tvprogram det var men tjejens svar är så klockrent:
- "Var det här försoningssex?"
- "Nej, sånt är bättre."