FÖRSTA ADVENT
Vissa relationer behöver vårdas om ses om mycket, andra inte. Jag har en nära vän som jag träffar max en-två gånger på två månader och ibland mindre än så, men det är alltid som att vi sågs senast igår. Kravlöst och enkelt, men ändå en av de absolut största och betydelsefulla relationer i mitt liv.
Bara för att jag inte träffar henne flera gånger i veckan betyder det inte att jag tycker om henne mindre.
Igår spelade jag Guitar Hero hela kvällen, vann med 21-0 (utklassning) mot Simon på Kung Fu Panda och åt godis. Såhär första advent matar jag mina missar med skinka. De sitter bredvid mig på bordet och myser. Min pojkvän avskyr när Flinga och Sheila är på bordet, därför umgås han inte med oss just nu.
Lillebror, mormor och pappa
Grattis unge på 16årsdagen!
ALLTSÅ:
Det började redan i fyran, kanske femman, på Björklinge Kyrkskola när jag och två av mina vänner skulle ställa upp i skolans Småstjärnorna. Vår musiklärare, vi kan kalla honom Niklas Blixt, planerade allting i minsta detalj - man kunde t o m få använda sig av motorcyklar i gruppens entré!
Småstjärnorna var hans stora projekt för terminen och vi som anmälde oss till tävlingen tränade oss svettiga flera gånger i veckan (jag fick gräsfläckar på mina byxor) för att det hela skulle bli perfekt. Vi kom med fler idéer till Nicklas och han verkade nöjd över att ha kommit på något så stort och populärt, därför fick vi enbart se filmer på hans lektioner. Filmer han ansåg vara musikaliska. Jag minns speciellt Shrek.
Några ynka veckor innan Småstjärnorna skulle gå av stapeln försvann Niklas. Spårlöst. Sade upp sig. Struntade i alla de barnen som han hade lovat så mycket. Ingen kunde säga varför, inte ens rektorn.
Vad jag vill komma till med det här är att Niklas är en nolla. En förlorare.
I WANNA BE THE ONE
Igår tittade jag och älskling på basket i Fyrishov. Något vi har gjort två gånger nu och jag förstår fortfarande nästan ingenting. Basket är en underlig sport, männen är skitlånga men behöver inte vara det och poängen kommer av att man bollar lite grann tills man är relativt nära korgen som man till slut kastar bollen igenom. Det vet alla som har haft idrott i skolan, men vad jag inte visste var att Uppsala faktsikt var bra på detta.
Nu ska jag göra ansiktsmask och pyssla om mig själv. Ciao!
?!
Jag har tagit mig hem efter snöstormen nu i alla fall. Jävlar vad med snö det har kommit! Igår var jag ute med Simon och kastade snöbollar. Jag fick in ett par riktigt klockrena träffar rakt i ansiktet på honom. Det är nog vad man kallar för "dagens" och kan vara riktigt nöjd med. Själv såg jag ut som "en fjortonåring som har gråtit över att killen har gjort slut" när jag kom in, med mascara i hela ansiktet.
Idag är jag ensam från halv två till senare ikväll. Nu har det hänt någonting med mitt abonnemang och jag har panik. Adjö!
En grej som förresten är lite "shit" är att jag skickade 1386 stycken sms förra månaden. My God.
POKERFACE
HEJ MIN SKATT
Jag älskar honom
CRAP
Jag fick inte operera mig igår. Operationen blev framflyttad och istället fick jag en spruta rätt in i handen. Jag kommer att ha mer ont nu i några dagar, sen kanske det blir bättre. "Men det brukar det inte bli", som läkaren sa och försökte låta lite rolig. Nu måste jag linda handen för hårt om det ens ska kännas okej. Ingen spinning på ett tag nu, som läkaren också sa. Det är ju alltid roligt när folk i alla fall tror att jag tränar..
Idag blir det en heldag med mamma. Det känns som att behovet av att prata med henne är stort. När vi inte ses lika ofta samlas allt på hög och då tar det ett tag att ta sig igenom allt skvaller. Ikväll drar hon iväg till hennes big love och blir borta hela helgen. Tänk att bli kär igen vid 40 som min mamma. Fan vad gulligt.
Imorgon ska jag besöka huvudstaden med Sara och Elin. Vi ska prata om Saras bröst hela dagen, ställa frågor och bestämma storlek. Fy fan vad nervös jag är för Saras skull. Tänk om något går fel när hon opererar sig? Då dör jag.
Det vankas eventuell utgång på kvällen också och Sophie, jag vet att du har saknat mig. Du behöver inte ljuga.
Nu ska jag ut i solen och röka med Tim. Adios!
SJU SANNINGAR OM MIG SJÄLV
1. Jag har världens mellanrum mellan framtänderna, som jag fyller i med någon tandliknande plast hos tandläkaren med jämna mellanrum (haha). Vore det inte för den skulle jag ständigt "vissla" när jag pratar och kunna använda dem som plånbok till mina tiokronor..
2. Jag är fruktansvärt svartsjuk, nästan för svartsjuk, trots att jag anser svartsjuka som någonting jättefult. Något jag aldrig erkänner egentligen.
3. Jag är kass på matte, min absolut största och nästan enda svaghet, och blir ursinnig när folk frågar mig om jag kan räkna ut det eller det talet.
4. Jag skyllde på Jenny Grönholm (numera Liljedahl) hela sjuan när jag kom hem och mamma tyckte att jag luktade rök. Skyllde även på henne när mamma fick veta att jag rökte. Sorry Jenny..
5. Jag är mer rädd för fötter än vad jag är rädd för döden. Min mamma får klippa mina tånaglar!
6. Jag dömer ofta ut folk redan innan jag ens har träffat dem. Jag kan hata människor länge men ändra mig på en dag. Upplevs därför som falsk hos vissa men är egentligen bara väldigt flexibel när det gäller känslor.
7. Jag är en mästare på att förtränga saker, människor, känslor, minnen, you name it. Om jag bestämmer mig för att glömma någonting helt och hållet försvinner det.
JAG UTMANAR: Sara, Angelica och Sophie
STENBROTT
I love you! I love you! I love you! I love you! I love you!
JAG VILL INTE VARA UTAN DIG
I morse mådde jag så jävla bra. Ni får ursäkta att jag svär men jag vaknade tidigt med en sovande pojkvän bredvid mig, och kunde ligga meganära honom i en timme och halvsova. Så vill jag alltid vakna på morgonen.
Sara hämtar upp mig och Angelica om en timme, efter det är det redan stressigt för min del. Visserligen är tiden för festen ändrad till klockan sju, men jag har en ganska enorm förmåga att vara äckligt seg innan jag ska iväg någonstans.
Jag har förresten fått in mer information om Foliemannen (Gud, låt honom inte läsa det här) och det är en man, det är vi helt säkra på nu. Han har skägg, enligt ett vittne som har sett honom med sina egna ögon. Helt otroligt att det finns människor som bommar igen sina fönster sådär och i stort sett aldrig visar sig utomhus.
I natt hamnar jag i säng med Uppsalas snyggaste och vaknar förhoppningsvis upp imorgon med Alvedon bredvid sängen. Jag tycker om min pojkvän. Det var allt för mig idag, sakna mig inte för mycket nu!
I LOVE MY BABY
En rolig grej med Sara är att jag har börjat känna på mig saker om henne, som sen visar sig stämma. Jag tänker inte ta upp vad det är för saker, vill mest att ni ska förstå att jag nog känner den där kvinnan ganska bra nu ändå.
Något jag undrar är vad Sophie skulle göra om jag hade på mig rosa kjol och vitt linne imorgon, anlända med repliken "rosa är nya svarta, bitch!" och sno åt mig något att dricka? Sara hade en kort men sanningsenlig teori:
- "Hon skulle bli arg."
Nu ska jag värma en kopp te och skratta åt mitt och Saras nya intresse:
S a r a L a u g e säger:
hörru ska vi inte knacka på hos folie någon dag då?
Elin säger:
sälja kokosbollar?
Elin säger:
du kan baka
S a r a L a u g e säger:
jaa! vi bakar några för säkerhets skull
S a r a L a u g e säger:
han kanske bjuder oss på kaffe
Elin säger:
foliekaffe....
S a r a L a u g e säger:
"oväntat besök kaffe"
Elin säger:
tokoväntat
Får man göra såhär?
???
Mamma har dragit igång Elton John nu. Igen. För andra gången idag sätter hon alltså igång sterion med samma skiva och samma volym. Samma Eltonlåtar som jag har hört ända sen min kusin fixade den där jävla skivan till henne. Det känns som att hon hämnas efter att ha läst min blogg, men jag vet egentligen inte.
En sak är säker: Jag måste hitta ett bättre ställe att gömma dem på nästa gång.
Just nu sitter jag i alla fall och tittar på bilder. Jag ser ju ut som en mupp med längre hår! Varför var det ingen som sa någonting till mig? Sara?!
Ser ni hur missnöjd jag var med längre hår eller?
S
Det finaste jag vet
FOLIEMANNEN
Foliemannen.
För er som är obekanta med detta: Killen (?!) bor i ett radhus nära mig, han har spikat för alla fönster med kartong och aluminiumfolie, han hade förut en skylt där det stod "död åt spionen!" men som sedan tog bort. Ingen har sett honom, folk har ringt på hans dörr för att sälja bingolotter men utan reslutat. Det är en tvättäkta folieman vi har bland oss, det är inget snack om saken.
I alla fall...
Jag cyklade (!) förbi hans hus idag och som vanligt kunde jag inte låta bli att tokglo. Idag såg jag att han har tagit bort handtaget på dörren. Det finns alltså ingen som helst möjlighet att ta sig in från utsidan! (Notera att jag ständigt lägger märke till detaljer, och att detta med säkerhet är en ny förändring.)
Jag bara undrar hur han överlever och vad han är för någon, kanske hur han ser ut. Okej att han kanske har livstidsförbrukning av gröt, men toalettpapper då? Och vad gör han med alla sopor? Har han en telefon? Vad jobbar han med?!
Dessa eviga funderingar..
