Jag är så förbannad på hur vi tänker ibland.

Jag har två exempel:

1. En tjej har rykte om sig att hon är en riktig jävla slampa. Eller, hon behöver inte ens vara det utan hon kan ha varit en slampa en gång i tiden. På krogen är hon i alla fall med två-tre andra tjejer och genast drar man slutsaten att dessa måste vara precis likadana som henne. Lika slampiga, lika lättfotade och lika lössläppta. "Haha vilka jävla horor" oavsett vad.

2. Kan hända att du ser någon på krogen som står tillsammans med en kille/tjej (oftast tjejen som har ögonen på sig, så är det ju alltid) och pratar, de kanske till och med kramas någon gång eller lutar sig nära för att höra varandra. Om dessa två skrider förbi tiden för vad som är "normalt" att stå prata med någon som man stöter ihop med väcks genast misstankar om vad det egentligen är mellan dem. Man kan väl inte bara vara kompisar med varandra? Herregud nej, absolut inte.


Jag är precis likadan som många, många andra när det gäller det här. Jag drar själv slutsatser om att hon och de tjejer som hon umgås med är likadana. Jag sitter och pratar med mina kompisar om vad jag anser konstigt och opassande, skrattar åt rykten och utvecklar tankarna tillsammans med några gapskratt. Jag är elak, det är vi nog alla.

Om jag pussar någon på kinden och Uppsala får det att låta som att jag knullade på Peoples toalett, då är inte det mitt problem. Och om Uppsala säger att jag har hittat någon ny kille som jag dejtar, då är det inte heller mitt problem. Faktum är att jag inte har något som helst intresse av att höra "jag har hört att du har skaffat en ny kille" när jag blir lika chockad och lockad till asgarv varenda gång. Fan vilka jävla slavar ni är för rykten, och jag med. Fan vad ingen i den här jävla världen kan sköta sitt eget helt och hållet, och jobba på sina egna brister istället för att gotta sig i andras.
Svaga. Det är vad ni är allihopa, och absolut jag med.

Jag vet precis hur roligt det kan vara att prata om andra, framför allt såna man ogillar, och jag vet att det är svårt att låta bli. Ikväll är jag bara arg på hur jag själv tänker och hur andra tänker. Som om vi var perfekta hela jävla högen, fast vi inte har en jävla aning om vad det ordet betyder och innebär.
Vi är så jävla ytliga, vi människor. Det är vad jag vill komma fram till.