Jag är sjuk och kan knappt svälja mina p-piller för att halsen gör ont. När jag är sjuk som idag kan jag inte låta bli att irritera mig på min lillebror, 16 år.
Idag är min bror hemma. Jag blir sur för att han låtsas vara sjuk för att slippa skolan och utnyttjar tillfället att använda sig av metoden "Elin har smittat mig, jag har så ont i halsen och är så täppt i näsan!"
Min mamma tror att Gustav fortfarande är fem år och behandlar honom därefter. Det är alltså jätte-synd om honom idag, hon "fick ju knappt liv i honom i morse".

Jag kan då inte låta bli att spela upp en scen för mamma där jag och Sheila (katt) gestaltar mamma och Gustav på morgonen. Sheila är "jätte-sjuk", har så ont i halsen, är så täppt i näsan, ligger på golvet och ser låtsasdöd ut.
Jag brister ut "MEN LILLA GUBBEN hur måååår du?!", tittar på mamma och säger "nej jag får inte liv i honom, han blir hemma idag!"

När min bror väl kommer upp ur sängen (ca 15 minuter sen) kan jag inte låta bli att bli ännu mer arg på honom. Han är ju inte alls sjuk! Att han utnyttjar mig som smittkälla gör inte saken bättre. Frågor som dyker upp i mitt huvud stannar alltså inte kvar där inne:

(Mamma dammsuger i vardagsrummet)
- "Gustav, när dammsög du senast? Har du ens dammsugit här någon gång?"
- "Vene", säger han nonchalant och börjar fixa nudlar.
- "Varför tar du den där stora kastrullen? Diska en mindre istället."
- "Orka"
- "När diskade du senast? Har du ens diskat någon gång?"
- "Vene. Men.. Det finns inga gafflar?"
- "Kolla i diskstället. Om du vet var det är för något."